Uvell: Naturskyddsföreningen är en 200-miljonersindustri

Ledare

Varje dag blir vi matade av media om allt som är farligt. De senaste åren är det kemikalier av olika slag som upphöjts till bov och som vi måste akta oss för, annars kanske vi dör. Åtminstone blir vi sjuka. Plast i leksaker, golv och inredning, flamskydd i kläder och kemikalier i mat. Men är de verkligen farliga?

Artikeln publicerades 17 maj 2015.

I brist på verkliga hot i Sverige, som svält, krig och naturkatastrofer, har non governmental organisations (NGO) som exempelvis Naturskyddsföreningen och Greenpeace, som vill varna oss för allt och som sedan levererar färdigpacketerade lösningar på dessa hot, upphöjts till myndigheter. Inte av staten men i debatten och av media.

Gemene man uppfattar idag det dessa organisationer säger som sanningen. Att akta sig för saker är nämligen mänskligt. Har vi inget stort att akta oss för tenderar vi att fokusera på de små sakerna.

Här har våra svenska NGO:s sett sin chans att sälja sina budskap med hjälp av alarmism, byggt på överdrifter och enstaka forskningsrapporter utan en övergripande evidens men mest av allt bygger det på den så kallade försiktighetsprincipen. Att även om något inte bevisats vara farligt ska man vara försiktig. Vi vet inte men vi måste akta oss i preventivt syfte.

Ett annat sätt är att betrakta allt okej tills det är bevisat att det är just farligt, vilket jag tycker är mer rimligt.

Ändå tar vi alltså det de säger som sanning. Som när jag hörde ett radioinslag om mobiltelefoner och miljö. Då satt Greenpeace och påstod att en massa svenska mobiltelefoner hamnar på afrikanska soptippar där människorna som återvinner utsätts för miljöskadliga ämnen och risker. Tur nog satt även en representant för just elektronikbranschen i studion denna gång, som kunde berätta att detta inte är sant och att den elektronik som konsumeras i Sverige även återvinns här under kontrollerade former. Men alla de gånger sådana här personer får sitta oemotsagda sprids myterna och hamnar på konsumenternas köksbord.

Men bara för att en organisation är ideell innebär det inte att den inte säljer något. Naturskyddsföreningen till exempel, är ingen liten förening som drivs av ideellt hårt arbetande miljövänner i fjällrävenkånken. Utan de är en 200-miljonersindustri där 150 personer jobbar heltid med att sälja budskap till dig, media och politiker.

Just nu är största fokuset att skrämma upp barnfamiljer och varna dem för plast. Eller snarare mjukgörare i plast. De påstås släppa partiklar till damm och göra dammet farligt. Men trots att Naturskyddsföreningen inte ens i någon egen undersökning kunnat bevisa att halterna överstiger ens av dem själva förhöjda gränsvärdena trumpetar de gång på gång ut att damm och plast är farligt.

Även myndigheter har tyvärr börjat anammat detta förhållningssätt. För på Kemikalieinspektionens hemsida står det att bisfenol A (BPA), som finns i matförpackningar, är ett hormonstörande ämne som påträffas i nästan alla urin- och blodprover från människor. Trots att världens kanske största sammanställning visar att det inte i en enda konsumentgrupp finns någon risk med BPA och att det inte går att klassa BPA som ett hormonstörande ämne enligt världshälsoorganisationens (WHO) riktlinjer.

Så vem kan man lita på? Ja, det är frågan. Tyvärr har till och med myndigheterna släppt den objektiva linjen. Min rekommendation är att ta det mesta med en nypa salt och känner ni er oroliga över ett larm om exempelvis en kemikalie, kolla själv på nätet på just internationella forskningsrapporter i EU eller WHO. Lita inte på Naturskyddsföreningen.