Uvell: När får vi en chef som bara anställer gifta?

Ledare
Hamnar den med ett genomfört Vasalopp eller triathlon-meriter i sitt cv bättre till när företagen ska anställa? Borde inte cheferna i så fall bara anställa gifta & lyckliga också? (Personerna på bilden har inget samband med artikeln)
Foto:
Foto:

Hälsotrenden har blivit religion. Det är temat i en bok som nyligen släppts, Wellnessyndromet, och som de ängsliga och trendkänsliga svenskar vi är har vi alltså omfamnat även denna.

Artikeln publicerades 5 april 2015.

Runt millenieskiftet var trenden det omvända. Då skulle vi fokusera inåt. Slow food och slow cities var trenden. Yoga, tai-chi och andlig utveckling. Vi skulle leva i nuet. Konsumera mindre och tänka mer.

Nu är det tvärtom.

För man kan inte kalla den här trenden som just nu härskar för annat än ytlig. Nu tänker jag inte främst på att den gett upphov till enorm konsumtionsökning av löparskor, längdskidor, pulsmätare och kurser i den perfekta vallan, för att inte tala om alla personliga tränare som nu kan skära guld med täljkniv. Utan att den gjort att hur folk ser ut håller på att bli viktigare på arbetsplatser än hur folk är.

Hälsohetsen har tagits emot med varm famn av företag. De har flyttat gränsen för var den personliga integriteten börjar ännu mer och rättfärdigar de här ingreppen med argument om hälsa. Vi bryr oss. Du måste ta hand om dig själv. Vem kan säga emot det?

Problemet är bara att de har fel. En arbetsgivare köper produkten av ditt arbete, allt som oftast i dagens tjänstesamhälle betyder det resultatet av ditt intellekt. Inte din kropp. Den är fortfarande din att göra precis vad du vill med. Den äger inte din arbetsgivare.

Ofta hörs argumentet att en hälsosam anställd presterar bättre än en ohälsosam. Men om det här är relevant, varför pratar vi då inte om det ännu mer centrala, nämligen att lyckliga människor presterar bättre än olyckliga? Och allra lyckligast är gifta personer. När kommer vi få höra en hurtig vd förklara att lycka är centralt för just hans företag och därför kommer han hädanefter bara anställa gifta och de singlar som finns måste frivilligt ansluta sig till en datingsajt?

En annan viktig faktor är sömn. De som sover ordentligt presterar bäst. Då går, som ni lätt kan räkna ut, småbarnsföräldrar fetbort. Dels får de aldrig sova och dels visar undersökningar att just småbarnsföräldrar inte alls är så himla lyckliga faktiskt. Förmodligen för att de inte får sova.

Missförstå mig inte nu, givetvis är det bra att träna. Det vet alla. Jag har inga som helst problem med att folk får göra det på arbetstid heller, frivilligt så klart. Pratar vi hälsa är det dock inte att satsa på en svensk klassiker som ger de största hälsovinsterna utan att gå fram och tillbaka till jobbet, om du innan tog bussen.

Men när man börjar tvinga på en livsstil på folk för att de ska passa in och använder tveksamma argument om effektivitet reagerar jag. Alla gillar inte att träna. Alla tjocka har inte dålig kondition eller är ohälsosamma. Alla smala är inte lyckliga. Det finns något väldigt cyniskt med den här trenden som ger en bitter eftersmak. De som tränar tills de kräks på fritiden för att jaga en bättre placering i nästa års Vasalopp, ha så kul. Men de som inte lägger 20 timmar i veckan på det kanske lägger dem på att läsa böcker, konsumera kultur eller läsa facktidningar och därmed utvecklar sig arbetsmässigt och intellektuellt. Alla blir salig på eget vis men att arbetsgivaren ens har lite grann med det är göra är en tankevurpa av episka mått.

Är det något vi behöver i samhället är det mindre ytlighet. Inte mer.