Uvell: Låt inte dåliga skolor få vara skolor

Ledare

Medan vi har ägnat de senaste åren att diskutera om vilka ägare skolor ska ha och låtit Vänsterpartiet, som fram till 2010 hade planekonomi i partiprogrammet, sätta agendan har vi struntat i skolans verkliga problem – kvaliteten.

Artikeln publicerades 4 maj 2015.

I en ny rapport som släpptes i veckan på Timbro har man undersökt skolor från 1998 till 2013 via data från Skolverket, rensat för socioekonomiska variabler. De hittade 50 skolor som konsekvent underpresterat, år efter år, utan att någonting alls hänt. Under tiden har 15 000 elever gått i dessa skolor, elever som vi svikit för att vi varit för upptagna med att diskutera hur vi ska hindra duktiga friskolor att få fortsätta sin verksamhet.

Skoldebatten har med kirurgisk precision missat det väsentliga och med den svenska avundsjukan som bränsle fokuserat på att ge sig på det som fungerar. Den socialistiska idén att skillnader ska utjämnas genom att alla ska vara lika dåliga istället för att höja de sämsta har länge varit rättesnöre i svensk skolpolitik och det är ingen skillnad nu. Jag gick i skolan på 80-talet långt innan friskolereformen. Du tillhörde den skola som låg närmast, punkt slut. Räknade du ut matteboken i förväg fick du en ny, mer stimulans än så erbjöds inte begåvade elever utan resten av tiden ägnades åt de sämsta i klassen. När det diskuterades friskolor och specialklasser för teoretiska ämnen hördes argumentet ”vi ska inte ha några elitskolor”. Samtidigt fanns redan då specialskolor för begåvade inom olika sporter. Idrott har nämligen alltid varit undantagen från den här ”elitismen” man i klassretorik sagt sig vilja bekämpa.

Det här är en förklaring till varför vi diskuterar skolan i aldrig så stor omfattning som nu men fokus över huvud taget inte är hos de som behöver de allra mest – de som går i de sämsta skolorna. Och av de 50 sämsta skolorna är 47 kommunala, som år efter år levererar sämre resultat än genomsnittet. Det är ingenting annat än bedrövligt. När en friskola missköter sig kan tillståndet dras in och skolan får stänga. När en kommunal skola är värdelös kan den få vite, det vill säga få betala skadestånd. Det är det enda. Olika regler gäller alltså och därmed får de elever som väljer en kommunal skola betydligt sämre skydd. De litar på skolan och att den ska ge dem en bra utbildning men samhället struntar sedan i om skolan håller vad den lovar

Vi kan inte fortsätta låta dåliga skolor vara dåliga. I England fattades 2002 ett beslut att inte acceptera skolmisslyckanden längre. Skolor som levererar undermåliga resultat tas numera över av Skolinspektionen, LAS slutar gälla och den personal som är dålig byts ut. Driften av skolan tas över av en privat aktör med bevisat höga resultat. Hackney var Englands sämsta skoldistrikt. För tio år sedan förbjuds kommunen att driva skolor. Idag är Hackney ett ledande exempel på vilken enorm skillnad man kan göra med rätt styrning.

Samtidigt kan en stadsdel som Rågsved ha landets sämsta skola, med bara 29 procent behöriga till gymnasiet och ändå nekar det socialdemokratiska skolborgarrådet Olle Burell i Stockholm en friskola tillstånd att öppna skola där med hänvisning till ”att den kommunala skolan ska vara bäst”. Varför han inte kunde erkänna det verkliga skälet, att han som socialdemokrat hellre har landets sämsta skola än en friskola som fungerar är symptomatisk för hela debatten. Ideologiska käpphästar kläs in med nytt papper.