Uvell: Kvinnor klarar sig utan könskvotering

Ledare ,
Foto:

Just nu är kvotering på allas läppar och det är i och för sig inte så konstigt med en vänsterregering som regerar med stöd av före detta kommunister.

Artikeln publicerades 31 maj 2015.

Snart kommer den regeringen att klubba igenom en tredje pappamånad med stöd av Folkpartiet, som är mest vänster i Alliansen och som historiskt inte haft några problem att samarbeta med just socialdemokrater.

15 maj gick justitieminister Morgan Johansson ut och hotade att upplösa (!) de bolag som inte kvoterar in kvinnor till 40 procent. Och Kulturdepartementet har anlitat Rättviseförmedlingen för att hjälpa Alice Bah Kuhnke att kvotera så mycket det går av de 400 utnämningar hon själv styr över, för det facila priset 72 000 kronor.

När man hör kvoteringsförespråkare hörs ofta argumentet att ”män kvoterat in varandra i evigheter” och att ett tydligt bevis på att detta fortgår är att kvinnor utbildar sig betydligt mer än män idag. Kvinnor utgör halva befolkningen men bara 31 procent av svenska bolagsstyrelser. Ergo, det finns massa kompetenta kvinnor som puttas undan av gamla gubbar, är det vi ska tänka. Men det här är en tankevurpa.

För de första kvinnorna där majoriteten av dem utbildade sig och som verkligen hade alla möjligheter att plugga på högskola är 40-talisterna, det vill säga min egen generations föräldrar. Dessa kvinnor valde i överväldigande majoritet att läsa till typiska kvinnoyrken även på högskola: lärare, förskollärare, sjuksköterska etc. Men ska du göra näringslivskarriär behövs som bekant en helt annan typ av utbildning. Då krävs det traditionellt att du är civilekonom, jurist eller civilingenjör. Dessutom kan du inte sitta i styrelse utan att du jobbat länge operativt så du kan inte komma i fråga förrän en bra bit in i din karriär.

Därför måste man titta på dessa utbildningars representation och år och inte på befolkningen i stort. Detta gjordes i rapporten ”Mindre mångfald med kvotering” (Timbro oktober 2014) och den är rykande aktuell fortfarande.

Där konstaterar rapportförfattarna Malin Sahlén och Tomas Klingström att på 70-talet var andelen kvinnor på civilekonomutbildningar 15 procent. Dessa kvinnor är idag ca 55 år, vilket är snittåldern för styrelseledamöter i noterade bolag. Ändå är alltså andelen kvinnor betydligt högre än förväntat, inte lägre. Bland de som tog civilekonomexamen 1996 var hela 46 procent kvinnor, men dessa kvinnor är alltså i 40-årsåldern idag och de allra flesta har inte hunnit jobba tillräckligt länge för att komma i fråga för just en styrelsepost. Man behöver nämligen ha haft flertalet operativa chefspositioner, många företag är internationella och kräver dessutom erfarenhet av jobb utomlands. Dessutom ska personerna ha suttit i koncernledning. Dessa krav gäller alla styrelseledamöter.

Det finns alltså inget som helst stöd för uppfattningen att kvinnor skulle vara diskriminerade vad gäller styrelseplatser. Det är en väl odlad myt som sprids av de som av ideologiska skäl är för kvotering alldeles oavsett.

I själva verket är kvinnor sett till sin utbildning och examensår faktiskt överrepresenterade i just noterade bolagsstyrelser. Att bara prata om halva befolkningen och högskoleutbildning generellt blir väldigt fel. Vi har alltså 31 procent kvinnor redan idag alldeles utan kvotering. Inom tio år har alla de kvinnor som tog examen på 90-talet hunnit skaffa sig rätt kompetens och styrelserna kommer ha över 40 procent kvinnor i snitt.

Alldeles på egen hand.