Utsatthet ska mötas av mer än fler poliser

Ledare Artikeln publicerades
Skottlossning på Norrby. Polisen är på plats i det särskilt utsatta området.
Foto: Lars-Åke Green
Skottlossning på Norrby. Polisen är på plats i det särskilt utsatta området.

Polisens lista över särskilt utsatta områden sätter fingret på det större problemet: Utanförskapet handlar om långt mer än gäng och brott.

Föga förvånande kvarstår Norrby och Hässleholmen/Hulta som särskilt utsatta områden när polisen uppdaterar sin nationella lista. Den utgör på samma gång en beskrivning av situationen i dessa och 58 andra stadsdelar landet över som ett underlag för hur polisens resurser ska fördelas.

Att det uppstått en debatt om huruvida denna form av klassificering verkligen bidrar till att förbättra situationen i dessa områden är välkommet. Rimligen vet polisen att fördela sina resurser även utan att offentliggöra sin ”topplista”.

De kommunpolitiker som varit kritiska, menar att stämpeln ”särskilt utsatta” i sig bidrar till fördjupa problemen. De har till viss del fog för sin kritik. Till DN sa Niklas Borg, moderat kommunalrådet i Linköping, tidigare i år att utanförskapslistan ”demoniserar bostadsområdet och skapar otrygghet i sig. Det handlar inte om att vi vill sopa samhällsproblem under mattan – vi vet precis vilka utmaningar som finns. Men gör man det jobb som krävs behöver man inte peka ut områden på nationella listor”.

Där klämmer skon. Allt ljus ska inte sättas på polisens insatser.

Den viktigare frågan är: Gör landets kommuner verkligen det som krävs?

Till 2024 ska Sverige få 10 000 fler polisanställda. Det är bra, det är välkommet. Inte minst är det också uppmuntrande att Boråspolisen redan nu kan visa på framgångar i sitt arbete mot gängen i stadsdelarna. Som lokalpolisområdeschef Tomas Stakeberg Jansson säger i en intervju med BT:s reporter Anne Bengtsson under måndagen, har det inte förekommit ”något grovt nätverksrelaterat brott sedan våren 2017” . Att det också finns ett större förtroende för polisens arbete i stadsdelarna ska lyftas fram som något entydigt positivt.

Men det är inte hela svaret på frågan om hur bryter samhället det strukturella utanförskapet. Ska detta angripas i linje med ”vad som krävs”, handlar det i högre utsträckning om att bryta den negativa ensidighetens förbannelse – i allt från bostadsbeståndets sammansättning till den markant lägre sysselsättningsgraden, det större bidragsberoendet och märkbart sämre hälsan.

Detta är sociala problem som både Norrby och Hässleholmen/Hulta länge har tvingats leva med.

Gängen och brottsligheten gör inte läget bättre. Det ska gudarna veta. De bidrar till problemen, de utmanar och försvårar – men utgör inte hela bilden av utanförskapet.

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Borås Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.