Tv-talen avslöjar M-SD-mytbilden

Den mytbildning som kommit att bli en valtaktisk metod hos det socialdemokratiska valkansliet där det gäller att nöta in en bild av Sverigedemokraterna som ”lika höger som Moderaterna”. På ett liknande sätt har liten möda sparats hos vänsterdebattörer att försöka beskriva Moderaternas migrationspolitik som snarlik SD:s, som ”brun”.

Den vanlige väljare som följt de kvartslånga SVT-programmen ”Tal till nationen” och lyssnade uppmärksamt till Jimmie Åkesson i tisdags kväll och till Ulf Kristersson på onsdagskvällen, fick i stället en god illustration av en av de fundamentala skillnaderna M och SD emellan: Åkesson spelar bollen bakåt, Kristersson spelar framåt.

Till deras olika val av Sverigebilder finns naturligtvis också taktiska skäl. När Åkesson i programmet sa att ”Sverige slits isär efter decennier av ansvarslös politik” och ”hade vi inte funnits med hade övriga partier kunnat fortsätta med sin ansvarslösa politik”, var syftet att skapa tvivel om trovärdigheten i Moderaternas nya hållning. I den frågan har Kristersson i en del väljares ögon säkert en bit kvar i uppförsbacken.

Men huvudlinjerna i de bilder som Åkesson och Kristersson ville måla upp för ”Sverige år 2028”, som är programseriens tema, framträdde väl: SD-ledaren spelar hårt på nostalgi, på återskapande av ”folkhemmet”. Konkreta lösningar och genomförbara idéer brukar Åkesson undvika i sina tal och nu fick tittaren veta att ”vårt Sverige är ett Sverige där välfärden prioriteras framför bostäder, bidrag och subventionerade låtsasjobb till människor från världens alla hörn”. Otydligheten om vad som menades betraktar SD knappast som ett bekymmer, avsedd signal gick säkert fram ändå till de 412 000 tittarna (flest av alla program i serien hittills, Kristerssons och Stefan Löfvens – sänds i morgon – oräknade).

Ulf Kristersson har i valrörelsen att balansera problembeskrivningen med Statsmannabilden och Framtidshoppet. I det senare la han tyngdpunkten: ”Allt det här är värt att värna och vårda, den som inte förstår det eller bara vill svartmåla har inte förstått vad Sverige är och vad som står på spel, hur svensk han eller hon än säger sig vara”, sa Kristersson och fortsatte: ”Jag är övertygad om att problemen går att lösa. Det är så mycket som är bra i vårt land som vi kan bygga vår framtid på.”

Den sortens hoppfullhet passar helt enkelt inte Sverigedemokraternas berättelse.

Men så har M och SD också påtagligt olika väljargrupper. En stor del av Åkessons sympatisörer orienterar sig i samma härad som Socialdemokraternas på den klassiska vänster-högerskalan. Det är knappast en ny spaning men illustreras tydligt i en färsk forskningsrapport av Per Oleskog Tryggvason, doktorand vid Göteborgs universitet och publicerad på statsvetarsajten Politologerna.

”Sverigedemokraternas väljare är däremot betydligt mer utspridda när det kommer till vänster-höger relaterade frågor. Det är visserligen en majoritet som hamnar till höger om mitten på vänster-högerindexet, men det är drygt 40 procent som hamnar till vänster”, skriver Tryggvason,

SD och M är helt enkelt skilda världar. Vi lär därför, till exempel, inte höra Åkesson engagera sig i sådant som skatter eller bidragssystem i denna valrörelse. Backspegeln är bekvämare.