Tuffa tågkampen i Moderaterna och Ulricehamn uppmuntrar och bekymrar

Samtidigt pågår andra mer löftesrika och för hela Sjuhärad intressanta skeenden runt den beramade höghastighetsjärnvägen: Droppen ser ut att urholka den moderata nej-stenen.

Som vi ofta noterat på denna sida var det både förvånande och bekymmersamt när Ulf Kristersson och trafikpolitiska talespersonen, stockholmaren Jessica Rosencrantz, 5 oktober i fjol skrev en debattartikel om att partiet ändrat sig och nu sa nej till idén om höghastighetsjärnväg mellan storstäderna. I samma veva drog Liberalerna, med sin tunga stockholmsflygel, också i nödbromsen.

Men efter Trafikverkets förslag 31 augusti till nya nationell plan och Sverigeförhandlingens bedömning i remissvaret till regeringen om att järnvägen med tänkt utbyggnadstakt inte lär bli färdig förrän år 2095, är möjligen en revolt på väg inom Moderaterna.

Sedan tidigare vet vi att M i Västra Götaland, Jönköping och Östergötland går emot partilinjen. Ordföranden i Östergötland, Christian Gustavsson skrev på måndagen i Dagens Samhälle: ”Jag menar att Moderaterna gjort ett allvarligt misstag när vi backade från vallöftet (...) Vi borde i stället fördjupa vårt engagemang och söka samarbete med regeringen kring en lånefinansiering av projektet (...)”.

En nyckel i maktspelet inför M-stämman i Örebro om ett par veckor har M-distriktet Skåne. Där klev på måndagen inflytelserika regionrådet Carl-Johan Sonesson fram i en intervju i Dagens Industri: ”Om staten kan lånefinansiera detta och frigöra pengar till annat så vore det bra, då hamnar allt i ett nytt läge”, sa han.

Om dessa fyra tunga M-distrikt går samman i Örebro blir det svårt för resten av partiet att hålla emot, och vänder M kommer inte heller finansminister Magdalena Andersson (S) att stå kvar, det är vår bedömning.

Allt medan politiken kämpar med – den avgörande – frågan om lånefinansiering eller inte gör Ulricehamn allt för att komma in på banan igen som stationsort. Men efter kommunens inledande besvikelse på Sverigeförhandlingen kärvar det nu med Trafikverket, och det synes som om den stora myndigheten fastnat i intern prestige.

För att göra en lång historia kort har Ulricehamns egna experter och två olika konsultbolag som räknat och mätt landat i bedömningen att en spårdragning via Ulricehamns stad inte alls blir dyrare än den tänkta sydliga, söder Åsunden.

Inte minst beror detta på att Trafikverket i sin studie, enligt dessa experter, mätt sträckan till Jönköping runt en mil fel. Men trots åtskilliga samtal och möten har Trafikverket inte velat bekräfta detta i ett gemensamt dokument till Sverigeförhandlingen, som ju stått för urvalet av stationsorter.

I stället har Ulricehamns kommun nu på egen hand skickat en hemställan till Sverigeförhandlingen där en formulering lyder: ”Vidare är Trafikverket och Ulricehamns kommun överens om att den nordliga dragningen, vilken medger en station i Ulricehamn, är den kortaste vid en jämförelse med de två sydliga (...).”

Slutklämmen blir till en sorts vädjan: ”Vi ser gärna att Sverigeförhandlingen i sin slutrapport tar hänsyn till dessa yttranden tillsammans med osäkerheterna kring de kostnadsindikationer som Sverigeförhandlingen baserat sitt beslut på. ”

När kommunalrådet Mattias Josefsson (S) i samtal med ledarsidan säger att ”det är frustrerande, men jag förväntar mig att staten i slutändan hanterar skattepengarna varsamt”, är det en signal som statens parter måste ta på allvar.

Det är orimligt om alla märkligheter i beräkningarna kring Ulricehamn tillåts passera utan transparent utredning. Här har såväl Västra Götalandsregionen som traktens riksdagsledamöter, oavsett färg, ett jobb att göra.