”Trollen” hotar Sveriges försvar

Ledare Artikeln publicerades
Foto:Henrik Montgomery/TT

Det är befriande att försvarsminister Peter Hultqvist ryter till mot egna partikamrater, ”fredsvänner” och kulturvänstern när dessa sprider myter och lögner om Sveriges förhållande till Nato.

I sin senaste mätning av svenska folkets syn på samhällsskydd, beredskap, säkerhetspolitik och försvar kan Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, konstatera att uppfattningen att Sverige ska söka medlemskap i Nato har mångdubblats de senaste tio åren. 2005 var det endast 17 procent för medan 67 procent var emot. 2015 är 49 procent – alltså nästan varannan svensk – för ett Natomedlemskap medan 34 procent är emot.

I MSB:s mätning ställdes också frågan om stödet för det så kallade värdlandsavtalet med Nato, som syftar till att förbättra vår förmåga att solidariskt ge och ta emot militär hjälp. Det finns en bred politisk enighet i riksdagen om att avtalet med Nato är bra för Sverige.

Svenska folkets uppfattning om avtalet går hand i hand med uppfattningen om Nato, även om andelen som är ”huvudsakligen emot” bara är 14 procent. Andelen osäkra är dock större – 29 procent – vilket inte förvånar då avtalsfrågan är mer komplex än medlemsfrågan. Men att lika stor andel som är emot värdlandsavtalet också är emot att Sverige ska göra väpnat motstånd vid ett anfall, det ser ut som något mer än bara ett sammanträffande.

Att det finns olika uppfattningar i sak är inget problem. I en demokrati är det viktigt att åsikter stöts och blöts i öppen och ärlig debatt. Men när lögner, myter och glidningar på sanningen ingår i argumentationen från de som till varje pris vill motverka ett svensk medlemskap i Nato, då är det varken problemfritt eller demokratiskt. Då finns det snarare skäl att se denna verksamhet som en del i en större propagandakampanj som syftar till att destabilisera och försvaga den svenska försvarsviljan.

Under sitt tal vid Folk och försvars konferens i Sälen under måndagen, gick försvarsminister Peter Hultqvist till kraftigt angrepp mot de som i debatten sprider myter om att avtalet tvingar Sverige att ta emot kärnvapen, låta Natotrupp upprätta baser och att Natosoldater skulle vara rättsligt immuna mot svenska lagar:

”Detta är lögn och förbannad dikt. När saker som detta sprids i debattens undervegetation handlar det om att så osäkerhet och plantera myter. Det är ett klassiskt sätt att arbeta för den som vill underminera”.

I det som Hultqvist kallar ”debattens undervegetation” rör sig inte bara hyllade teaterproducenter och ledande företrädare för Svenska Freds och Svenska kyrkan, utan också före detta socialdemokratiska ministrar, riksdagsledamöter, adjungerade ledamöter i partiets verkställande utskott och en och annan som var med redan när Sovjetunionen låg på för att få till en kärnvapenfri zon i Norden.

Så det var inte av en slump som försvarsministern därefter förde in Ryssland i sin argumentation. Informationsarenan är vid sidan av mark, sjö- och luftstrid numera en del av rysk militärdoktrin. Syftet är att ”splittra, demoralisera, skapa myter och förvilla”, som Hultqvist formulerade det.

Nog för den ryska propagandaverksamhetens syfte kan skilja sig från det som svenska Natomotståndares. Men vad spelar en sådan distinktion för roll om effekten ändå blir densamma?