Annons

Sten Tolgfors: Viljan till ett bättre Sverige

Tänk om människors förtroende för politiker och partier idag väsentligen beror på hur politiker och partier agerar idag? Och inte på hur andra politiker och partier agerade eller uttryckte sig för 5 eller tio år sedan?
Sten Tolgfors
Ledarkrönika • Publicerad 18 januari 2020
Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Borås Tidning politiska etikett är moderat.
Den goda viljan. Dåvarande KD-ledaren Göran Hägglund besökte Auto Adept i Borås i valrörelsen 2006 och testar hjälpmedel för rörelsehindrade.
Den goda viljan. Dåvarande KD-ledaren Göran Hägglund besökte Auto Adept i Borås i valrörelsen 2006 och testar hjälpmedel för rörelsehindrade.Foto: Tomas Karlsson

Tänk hur fantastiskt det vore för partierna om det var så, för då skulle de verkligen kunna påverka människors förtroende för dem idag. De skulle kunna bygga tillit genom en nyanserad beskrivning av Sveriges problem och utmaningar, genom nära dialog och samtal med väljare och framförallt genom att arbeta fram reformer – lösningar – på de samhällsproblem som människor upplever.

Än bättre, då skulle politiken kunna präglas av en konstruktiv konkurrens där människor kunde välja mellan flera fungerade reformförslag, som erbjöd olika lösningar på problem. Tänk om alla partier ville ge människor sådana val: här är problemet – här är vår lösning. Då skulle debatten kunna handla om sakfrågor och framtidstro för vårt land byggas när politiken visade vägen mot en bättre framtid.

Annons

Det viktigaste kan inte vara att lägga skulden för komplexa problem på någon annan. Eller?

Ja, för detta kanske till och med är ett sätt att göra politiken maktlös inför samhällsproblem. Att hålla dem på armlängds avstånd och konstruera en förklaring till varför de svårligen kan lösas. I alla fall inte av oss, här eller nu ...

Min syn är att partierna måste äga samhällsproblemen i meningen göra allt som står i deras makt för att förstå dem och utveckla reformer för att lösa dem. Det betyder att partiernas talespersoner måste äga sina sakområden, gärna ha stöd av kanslipersonal, men likväl ändå äga sina sakområden.

Politik måste vara mer än att protestera mot samhällsproblem. Det måste vara att i detalj precisera vilka förändringar som gör skillnad och varför. För att åstadkomma resultat måste man på paragrafnivå i lagstiftningen veta vad det är som skall förändras.

Det första reformsteget är att söka upp samhällsproblem och inte bara ta del av dem via media eller andras förmedling. Ut och se bland annat offentliga verksamheter och lyssna på medarbetarna, träffa ungdomar som måste lära mer i skolan, poliser som möter ungdomar på glid och äldre i behov av stöd. Det andra är att analysera och finna problemets kärna, det annat utgår ifrån och inrikta sig på att lösa just detta. Det kräver prioritering. Det tredje är att göra grundjobbet, ta del av utvärderingar och lusläsa forskning, formulera lagändringar och finna finansiering. Det fjärde är att ta del av synpunkter och förankra genomförbara förslag. Det femte reformsteget är att kommunicera förslagen och genomföra dem i dialog med berörda.

Att göra reformer är alltid förknippat med risk; att hållas ansvarig för både bra och dåligt. Det är en del av politikens villkor. Men det blir istället ofta en kamp om bildsättning. Olika intressen har olika viljor. Den enes reform kan vara den andres försämring, men samhällets och helhetens behov får inte försvinna.

Det finns inga stora reformer som inte behöver anpassas och justeras på vägen. Det enda man vet är att Sverige bara blir sämre om försöken till lösningar stannar av.

Allt detta ger en fantastisk möjlighet för politiker och partier som ser att människors förtroende följer av hur de agerar idag och av hur de tar sig an samhällsproblem. Potentialen för ökat stöd och växande förtroende är för dem mycket stor.

Annons
Annons
Annons
Annons