Stefan Eklund: Toleransens gränser
Ingen citerar Voltaire längre. Ni vet där med att man inte delar en meningsmotståndares åsikt men är beredd att gå i döden för hens rätt att uttrycka den. Det kan delvis bero på att det numera är tämligen känt att Voltaire aldrig har sagt eller skrivit detta (citatet myntades långt senare av en annan författare som en sammanfattning av Voltaires idéer på området), men det kan också bero på att allt färre ställer upp på själva tanken.
Vem vill dö för att nazister ska få marschera genom Göteborg på lördag? Vem vill offra sitt liv för att den högerextrema och främlingsfientliga tidskriften Nya Tider ska få medverka på Bokmässan? Räck upp handen? Ingen? Inte jag heller.
Bokmässan är extremt laddad i år. Debatten har pågått länge, allt sedan det stod klart att Nya Tider återigen skulle beredas plats. Författare och journalister bojkottar Bokmässan, alternativa mässor arrangeras, säkerhetskontrollerna skärps och mitt i allt detta så ser nazistiska Nordiska motståndsrörelsen sin chans att få en uppmärksamhet den marginella rörelsen sannerligen inte förtjänar. Voltaire, någon?
Själv kommer jag att medverka på Bokmässan. Jag hade gärna sett att mässledningen sagt nej till Nya Tider. Bokmässan är en kommersiell aktivitet och kan utifrån ett värdegrundstänkande göra en sådan bedömning. Men det gjorde man inte. Synd, och jag respekterar och förstår de som därför väljer bort bokmässan i år. Som journalist finns det däremot ett jobb att göra, i yttrandefrihetens tjänst. Det är extra angeläget med krafter som Nya Tider på plats. Det goda samtalet måste också kunna föras.
Jag har också svårt att se nödvändigheten i att låta nazister demonstrera på centrala platser. Juridiken tillåter det idag, jag vet. Men i ett allt mer hårdnande politiskt klimat, där antidemokratiska och rasistiska rörelser är mer synliga än någonsin, tack vare den möjlighet till yttrandefrihet som finns i Sverige, är skälen goda att se över lagstiftningen. Det är ett välkommet initiativ av regeringen att bjuda in riksdagspartierna, med undantag av Sverigedemokraterna, för ett samtal om hur de antidemokratiska strömningarna i Sverige ska hejdas. Vad kan man komma fram till? Att förbjuda nazistiska demonstrationer? Det är inte rätt väg i ett demokratisk samhälle. Det kan få prejudicerande konsekvenser som blir omöjliga att hantera. Däremot borde polisen få ökade befogenheter att ingripa mot eller åtminstone hårdare reglera formerna för demonstrationer.
Som det är idag, när nazistiska eller andra våldsbejakande demonstrationer mäts utifrån samma måttstock som vilka fredliga protestmarscher som helst, är det lätt för antidemokratiska krafter att med demokratins hjälp skapa situationer som är en skam för ett fredligt och tolerant samhälle. På lördag kommer en sådan skamfull situation att uppstå igen.
Några timmar innan nazisterna anländer till området utanför Bokmässan kommer jag att leda ett samtal på mässan med Åsa Linderborg, Gellert Tamas och Heinz Jackelén med rubriken ”Att möta intolerans med tolerans”. Det är vad det handlar om. Hur ska ett tolerant samhälle hantera intoleransen utan att självt förfalla till intolerans? Den fråga som förr i tiden mest ställdes vid filosofiska seminarier är i dagen samhälleliga och politiska klimat högst reell och relevant i den offentliga debatten.
Inte minst när intoleransen tar sig uttryck som befinner sig långt bortom de åsikter vars rätt att framföras knappast någon, förmodligen inte heller Voltaire om han hade levt idag, är beredd att dö för.
