Tiden talar för Reformisterna

Ledarkrönika
Socialdemokraternas Daniel Suhonen ,Sara Karlsson och Markus Kallifatides, är grundarna till Reformisterna, en socialdemokratisk förening med smått revolutionära anspråk.
Foto: Henrik Montgomery/TT
Socialdemokraternas Daniel Suhonen ,Sara Karlsson och Markus Kallifatides, är grundarna till Reformisterna, en socialdemokratisk förening med smått revolutionära anspråk.

Det var väntat att Januariöverenskommelsen skulle leda till debatt. Nu verkar det som om den kan bli riktigt hetlevrad – inom Socialdemokraterna. Det ska Reformisterna se till.

I förra numret av Dagens Samhälle berättas om Oberoende realister i värmländska Hagfors, som med 36,5 procent av rösterna blev landets största lokala parti i valet i höstas. Egentligen inte så underligt med tanke på att det uppstår allt fler partier lokalt, och som på mycket kort tid kan få en ansenlig mängd väljare bakom sig.

Partilojaliteten minskar, ombytligheten ökar. Gårdagens uppstickare blir lätt morgondagens strykpojke.

Ibland är det en sakfråga som mobiliserar, i andra fall kan det vara gamla gränser som spökar. När Kommunens väl fick drygt 30 procent i kommunvalet i Herrljunga 2006 var det stängningen av badhuset i Annelund, och det radikala budskapet om att detta skulle öppnas igen, som lockade väljarna. Men den viktigaste skiljelinjen är historisk och ska härledas till storkommunreformen 1952, då Gäsene socken och Herrljunga köping slogs ihop.

Många aktörer i det svenska politiska landskapet har kallat sig för ”oberoende realister”. Inte sällan i polemik med de etablerade partierna, som i kraft av historia, ideologi och omfattande partiapparat befinner sig i opposition med vanligt folk. Den vanligaste och mest relevanta etiketten på sådana partier är missnöjespartier.

Det perspektiv som de ledande företrädarna för Oberoende realister i Hagfors ger uttryck för är i detta sammanhang därför allt annat än unikt. Kommunstyrelsens nyvalde ordförande, polismannen Jens Fischer, säger sig aldrig ha röstat i riksdagsvalet. Han säger att hans parti inte passar in på höger/vänsterskalan, utan vill hellre dra ”en rund ring kring alltihopa”. Mer precist definierar Fischer i intervjun partiets hållning som att ”vara realistiska i frågorna, vad är rätt och realistiskt”.

Det är lättare sagt än gjort, eftersom vad som är rätt och vad som är realistiskt är och förblir en fråga om tolkning. ”Oberoende” och ”realist” säger därför ingenting om vad ett parti vill, bara något om hur man vill framstå i förhållande till de samhällsproblem man säger sig vilja åtgärda. Eller mer bestickande – det indirekta men övertydliga budskapet till väljarna är att de övriga partierna förkroppsligar det rakt motsatta.

Tidigare i veckan presenterade sig Reformisterna för världen. I centrum för den socialdemokratiska föreningen återfinns bland annat journalisten och författaren Daniel Suhonen från LO-finansierade tankesmedjan Katalys.

Själva beskrev sig föreningens företrädare som ”stolta socialdemokrater som vill utveckla vår politik”. Det sjupunktsprogram som lanserades speglar väl den inre kretsens föreställningsvärld och lånar från många håll. Avskaffa det finanspolitiska ramverket; låna 4000 miljarder till infrastruktursatsningar; fastighetsskatt, förmögenhetsskatt, arvsskatt, straffskatt på miljardärer; höjda pensioner, sänkt arbetstid; statligt bostadsbyggande. Det är lite Varoufakis, lite Corbyn, lite Sanders – en hel del Suhonen – i tonarter som ger genklang i många av det välmående västerlandets vänsterpopulistiska rörelser. Således varken ”oberoende” eller ”realistiskt”.

Reformisterna kommer likafullt att låta höra talas om sig. Det beror inte bara på att kärnan i rörelsen – tankesmedjan Katalys – har ekonomiska muskler bakom sig i form av LO:s propagandapengar. Det hänger också samman med att det plötsligt finns en öppning för en ny sorts vänsterdebatt som har sitt avstamp i Januariöverenskommelsen.

Likheten med Oberoende realister i Hagfors är dock slående. Men Reformisterna vill varken leda en kommun eller landet; de vill göra revolution inom partiet. Medlet är en politisk debatt där föreningens förslag i första kan utdefiniera motståndarna inom Socialdemokraterna som företrädare för … ja, vadå? En nyliberal mittenpolitik där högerkrafterna dominerar? Det verkar inte bättre.

Den som trodde att debatten om Januariöverenskommelsen skulle bli ett exklusivt problem för de borgerliga partierna kan med stigande förväntningar se an den som nu väntar inom Socialdemokraterna.

 

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Borås Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.