Tiden inne för tv-skatt – med eller utan bantande feta hundar

Ledare Artikeln publicerades
Domen i Högsta förvaltningsrätten i juni 2014 ställde diskussionen om radio- och tv-licensens framtid på ända. Domen slog fast att licens inte kunde utkrävas av den som enbart tittar eller lyssnar via dator, mobil eller läsplatta. Domen har tvingat fram det skifte mot en skatt som det nu förefaller finnas enighet om.
Foto: PONTUS LUNDAHL / TT
Domen i Högsta förvaltningsrätten i juni 2014 ställde diskussionen om radio- och tv-licensens framtid på ända. Domen slog fast att licens inte kunde utkrävas av den som enbart tittar eller lyssnar via dator, mobil eller läsplatta. Domen har tvingat fram det skifte mot en skatt som det nu förefaller finnas enighet om.

Frågan har egentligen inte varit o m utan n ä r Sverige skrotar radio- och tv-licensen. När politikerna nu uppges ha enats synes lösningen för att ändå skydda oberoendet vara acceptabel.

Men i den artikel i branschtidningen Resumé där medieprofilen och förre TV 4-chefen Jan Scherman skriver om de informationer han fått inifrån den parlamentariska Public Service-kommittén finns en uppgift som särskilt väcker vår nyfikenhet om metoden för säkrandet av oberoendet.

Eftersom utredningen överlämnas till kulturminister Alice Bah Kuhnke (MP) först 16 oktober finns förstås skäl att invänta officiella kommentarer, men enligt Schermans uppgifter har alla partier förutom Sverigedemokraterna ställt sig bakom en skrivning där man rekommenderar den utredning som ska se över Yttrandefrihetsgrundlagen att även överväga om Public Service – alltså SVT, Sveriges Radio och Utbildningsradion – bör få ett särskilt grundlagsskydd.

Den som i en framtid skulle vilja påverka dessa mediers styrning och innehåll – till exempel i likhet med vad vi har sett i Polen – tvingas med ett grundlagsskydd driva igenom förändringar via mellanliggande val. Enligt Schermans informationer valde SD:s representant ensamt att inte ansluta sig till förslaget när protokollet signerades förra veckan.

Om detta skulle bli SD:s slutliga hållning är den inte att förvåna. SD-politiker har ofta kritiserat just SVT:s och SR:s sätt att rapportera och i partiets mediepolitiska motion i fjol föreslogs ”ett samhällsorgan som genomgående kontrollerar saklighet och informationens korrekthet (...).”

Nu är SD inte ensamt om att kritisera ”statstelevisionen” och radion. Frågor om vad licenspengarna bör användas till blir bara viktigare i en tid då Public Service som institutioner är i skottgluggen samtidigt som fria, seriösa medier – vi kallar oss själva gärna för privat Public Service – inte har några av staten säkrade intäktsströmmar.

Denna sidas gästkrönikör PJ Anders Linder pekade i en ledare i senaste Axess Magasin på ett kommande SVT-program som onekligen bygger uppförsbacke för oss som tror att Sverige mår bra av ett högt kvalificerat SVT, SR och UR.

”Ärligt talat”, skrev PJ Anders Linder. ”Hur kan man motivera att folk ska hemsökas av licenspejlare eller skatteverk för att finansiera dejtingprogram med präster, genanta realityprogram om ”första dejten” och bantningsprogram för husdjur? Jodå, från och med onsdagen den 8 november kan vi tack vare SVT få se hur det går när fyra av ‘Sveriges fetaste hundar’ ska gå ned i vikt”.

Den typen av frågor kommer att bli än viktigare att ha bra svar på om/när Public Service-kommitténs eniga förslag om att den gamla radio- och tv-licensen, införd redan 1925, skrotas och ersätts med en Public Service-avgift som tas ut direkt på skattsedeln från om med 1 januari 2019.

På gamla Televerkets foto ser vi hur en svunna tiders tv-licenspejlare är ute på spaning efter hushåll som ”glömt” betala.
På gamla Televerkets foto ser vi hur en svunna tiders tv-licenspejlare är ute på spaning efter hushåll som ”glömt” betala.

Det betyder att ordföranden, förre TCO-basen Sture Nordh, lyckats med konststycket att även få med Socialdemokraterna på den, får man nog konstatera, oundvikliga nya banan.

Avgiften/skatten – kärt (?) barn lär få många namn – föreslås bli inkomstbaserad, om än med låg progressivitet. Dagens licens bedöms vara omkring 2 500 kronor 2019. Maxavgiften per person ska i förslaget bli 1 300 kronor/år, vilket i ett hushåll om två personer där båda tjänar över 130 000 kronor alltså ungefär motsvarar dagens avgift. Omkring tio procent bedöms helt slippa ”radio & tv-skatten”.

Räkna med häftig kritik när regeringen väl lägger förslaget. En kommentar till Jan Schermans text på Facebook illustrerar det väl: ”Så nu skall man tvingas betala för pådyvlad vänsterpropaganda via skattsedeln. Så otroligt feltänkt. Som att bli tvingad att betala för Aftonbladet även om man inte vill ta del av den.”

Inte heller lär förslaget, utifrån vad vi hört i redan givna kommentarer, gillas av Sveriges Radio, men möjligen accepteras av SVT-ledningen. Företagen är – helt naturligt – livrädda för politisk styrning. Men kommitténs förslag om att ett nytt sändningstillstånd ska gälla i åtta år, två år längre än i dag, och att politiker och tjänstemän i regering, riksdag och i departementen inte längre ska kunna väljas in i såväl förvaltningsstiftelsen som i bolagsstyrelserna bör ses som en rimlig kompromiss.

Denna nya styrelseregel innebär i sig inte någon absolut garanti för att fiender till fria, demokratiska medier inte kan ta plats. Men något absolut skydd mot dårskap har människan ännu inte uppfunnit.

Licensen med sina pejlingsapparater har gjort sitt.