Annons

Lars Näslund: Tänk om kurvan faktiskt stämmer, Löfven?

Tänk om Stefan Löfven har fel? Tänk om det inte är så att sänkt skatt är lika med sämre välfärd? Alliansen borde våga lyfta in Lafferkurvan i valrörelsen.
Lars Näslund
Ledarkrönika • Publicerad 16 juni 2018
Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Borås Tidning politiska etikett är moderat.
På fredagsmorgonen presenterades Socialdemokraternas fyra ”vallokomotiv”, fr v Peter Hultqvist, Magdalena Andersson, Stefan Löfven och Margot Wallström.
På fredagsmorgonen presenterades Socialdemokraternas fyra ”vallokomotiv”, fr v Peter Hultqvist, Magdalena Andersson, Stefan Löfven och Margot Wallström.Foto: Jessica Gow/TT

Klockan nio i onsdags morse ställde sig Stefan Löfven i riksdagens talarstol och sa: ”Herr talman! Här – precis här – står svenska folkets val, för hur flink man än är med miniräknaren går det inte att anställa de poliser, sjuksköterskor och lärare som Sverige behöver med skattesänkningar för höginkomsttagare. Vi måste välja. Det val som vi har framför oss blir en folkomröstning om svensk välfärd.”

Annons

I går morse hade S-partisekreteraren Lena Rådström Baastad kallat till pressträff på Sveavägen 68 för att lansera partiets fyra vallokomotiv. Ingen högoddsare där: Stefan Löfven, Magdalena Andersson, Peter Hultqvist och Margot Wallström.

Pressmeddelandet gick i takt med Löfvens ord i riksdagen: ”Valet i höst blir en folkomröstning om den svenska välfärden. Vägvalet står mellan investeringar i ett tryggare och starkare Sverige och skattesänkningar med svagare välfärd till följd”.

En färsk Facebook-reklam.
En färsk Facebook-reklam.Foto: Socialdemokraterna

Efter att S-ledningen synes ha lämnat det senaste årets ledmotiv – ”Den svenska modellen ska inte avvecklas, den ska utvecklas” – bakom sig, för att i stället omfamna ”Ett starkare samhälle – ett tryggare Sverige”, går strategin ut på att etablera en Sanning, ett Samband som politiken måste förhålla sig till: Sänkt skatt = mindre välfärd. Eller som Stefan Löfven sa i onsdags: ”Vi måste välja”.

Måste vi? Är det alldeles säkert?

Har frågan om skatteintäkter, nationalekonomi och statens kostnader för välfärden plötsligt förvandlats till ett nollsummespel? Det blir ju slutsatsen av Socialdemokraternas budskap.

Doktor Arthur Laffer från 70-talet då hans teorier slog igenom i USA.
Doktor Arthur Laffer från 70-talet då hans teorier slog igenom i USA.

Alla håller inte med. Stefan Löfven och Magdalena Andersson får allt göra sig omaket att mer övertygande än hittills försöka förklara varför den amerikanske ekonomidoktorn Arthur Laffers teorier inte är tillämpliga på Sverige och varför doktorn i nationalekonomi, Jacob Lundberg, i dag chefsekonom på tankesmedjan Timbro, har fel när han kommit till slutsatsen att den statliga inkomstskatten skulle kunna avskaffas utan att skatteintäkterna minskade.

Den liberala tankesmedjan Timbros chefsekonom Jacob Lundberg, doktor i nationalekonomi vid Uppsala universitet.
Den liberala tankesmedjan Timbros chefsekonom Jacob Lundberg, doktor i nationalekonomi vid Uppsala universitet.Foto: Timbro

Börja med att titta på bilden här intill på Lundbergs försvenskade variant av doktor Laffers världsberömda kurva. Vad den indikerar är alltså att man skulle kunna sänka marginalskatten (inräknat arbetsgivaravgifter och moms) från dagens högstanivå på 75 till 61 procent, den nivå där intäkterna toppar. Om hela den statliga inkomstskatten – som alla som tjänar över 39 000 kronor i månaden betalar – togs bort skulle den effektiva marginalskatten sjunka till 58 procent, alltså strax under nivån där intäkterna toppar.

Den så kallade Lafferkurvan omritad till svenska förhållanden. Den visar att dagens marginalskattetak på 75 procent faktiskt inbringar m i n d r e skatteintäkter än vid den optimala nivån, 61 procent.
Den så kallade Lafferkurvan omritad till svenska förhållanden. Den visar att dagens marginalskattetak på 75 procent faktiskt inbringar m i n d r e skatteintäkter än vid den optimala nivån, 61 procent.Foto: Jacob Lundberg

Grundteorin är inte svår att begripa och är väl belagd: Sjunker den hårt progressiva skatten ökar incitamenten att jobba mer.

Efter att Jacob Lundbergs slutsatser publicerats i tidskriften Ekonomisk Debatt försökte många avfärda dem. Få hävdar att han räknat fel, men en del menar att verkligheten är mer komplex. Till exempel skrev nationalekonomerna Emil Bustos och Elis Örjes: ”Det första problemet med denna metod är att den inte tar hänsyn till de stora skillnaderna som finns mellan de rika och de rekordrika. När vi då beräknar den optimala skattesatsen finns det en reell risk att vi väljer en för låg skattesats och därmed får ut mindre skatt än vi först hade tänkt. Justerar man för detta med data från Piketty et al. får man att den högsta skatten bör ligga strax över 70 istället för på 61 procent”.

Naturligtvis påverkas relationen lön/skatt/arbetsinsats av en rad aspekter, men det räcker inte för att avfärda Lafferkurvans relevans i Sverige i dag. Finansminister Magdalena Andersson har besvärat försökt avfärda den, men utan att bli särskilt specifik. Som när hon i riksdagen 20 oktober 2016 sa: ”Jag tror att de flesta förstår att när man sänker skatten minskar skatteintäkterna. Det är klart att det finns en idé med Lafferkurvan, som de allra mest högerextrema republikanerna ibland hänvisar till.”

Annons

I riksdagen har Liberalerna länge kämpat för sänkta marginalskatter. Moderaterna håller emot. Men det beror sannolikt mindre på intresse för Jacob Lundbergs kurva än på taktik och minnet från förre partiledaren Bo Lundgrens tal om ”dynamiska effekter”, där dessa intäkter räknades in innan de faktiskt uppstått. När ekonomin samtidigt började kärva blev hånande av dessa ”dynamiska effekter” ett utmärkt sätt för socialdemokraterna att visa på Moderaternas bristande ansvar om statsfinanserna.

Dessa ärr finns kvar på den moderata kroppen och därför är det så tyst om Lafferkurvan i valrörelsen. Däremot bör Alliansen tjata om den verklighet som ännu inte verkar ha trängt in: Enligt SCB sänkte alliansregeringarna 2006-2014 skatterna med 136 miljarder kronor samtidigt som skatteintäkterna i kommuner och landsting ökade med 27 procent i löpande priser, främst på grund av fler arbetade timmar.

Den berömda servetten som professor Laffer ritade in sin teori på, och som kom att påverka republikanernas ekonomiska politik så mycket. Men möjligen är denna servett en kopia...
Den berömda servetten som professor Laffer ritade in sin teori på, och som kom att påverka republikanernas ekonomiska politik så mycket. Men möjligen är denna servett en kopia...Foto: National Museum of American History

I väntan på att Laffer blir politiskt gångbar i Sverige kan den intresserade av ekonomisk historia som råkar ha vägarna till Washington besöka National Museum of American History. Där, i en monter, finns professor Laffers berömda servett utställd. För det var på en servett som han i november 1974 på restaurangen Two Continents skrev ner sin teori. Hans bordssällskap, en viss Dick Cheney, sedermera vicepresident, ville ha servetten som stöd för att övertyga sin dåvarande chef Donald Rumsfeld, på den tiden president Gerald Fords stabschef.

I höstas avslöjade dock New York Times att servetten på muséet nog inte är den äkta, utan en efterhandskopia som Laffer ritade på förfrågan från en journalist.

Men det gör inte budskapet mindre verkligt.

Annons
Annons
Annons
Annons