Tala om sjuka Borås, ministern!

Ledare Artikeln publicerades
Så här har kostnaden för de två första sjukskrivningsveckorna utvecklats i Borås stad, enligt den personalekonomiska rapport som kommunfullmäktige får på sitt bord i morgon kväll. Sedan 2004 har kostnaden stigit med 125 procent. 2016 låg den på 89,9 miljoner kronor.
Så här har kostnaden för de två första sjukskrivningsveckorna utvecklats i Borås stad, enligt den personalekonomiska rapport som kommunfullmäktige får på sitt bord i morgon kväll. Sedan 2004 har kostnaden stigit med 125 procent. 2016 låg den på 89,9 miljoner kronor.

Klockan kvart i tre på måndag håller socialförsäkringsminister Annika Strandhäll 1 maj-tal för Socialdemokraterna i Stadsparken i Borås. Vi tar oss friheten att föreslå en rubrik som borde passa en arbetarrörelse som månar om de utsatta: ”Så måste Borås stad skärpa sig för att minska sjukskrivningarna.”

Det vore på sin plats, eftersom sjukskrivningarna 2016 fortsatte att stiga i Borås och nådde 7,5 procent som ett snitt för sjukfrånvaron, klart över rikssnittet på 6,9 procent.

Så för en socialförsäkringsminister med bakgrund som ordförande i fackförbundet Vision som ser hur sjukpenningtalet för landet som helhet ökat med 80 procent sedan 2010 och där kostnaden under samma period dragit iväg från 21 till 37 miljarder, skulle Borås-talet vara ett utmärkt tillfälle att diskutera vad som driver ett av världens friskaste folk i en stad och kommun med sådana resurser, att ändå vara så sjukt.

Ofint? Nej, det skulle visa om omtanke, och det vore ett utspel från statsmakterna som dominerande arbetsgivare som Borås stad, med nästan 10 000 anställda, måste vara beredda på att ta till sig på ett sätt som leder till bättre resultat än hittills.

Sjuskrivning för psykisk ohälsa numera är ju numera den enskilt största åkomman. Så sent som i måndags larmade Försäkringskassan om att närhälsan måste bli skickligare på att verkligen ordinera rätt åtgärder.

Som chefen Kersti Ejeby vid vårdcentralen i Gustavsberg i Värmdö kommun säger i Sveriges Radio: ”Rusta vårdcentralerna annorlunda vad gäller kompetens att se vad det egentligen handlar om. Man stannar vid den diagnosen och så blir det sjukskrivning. Sjukskrivning kanske inte alls är det som patienten mår bra av”.

Men när självaste livet kraschar hamnar ändå frågan i arbetsgivarens knä, och det är alldeles uppenbart att offentliga arbetsgivare för framförallt kvinnor i så kallade kontaktyrken samtidigt som de möter dessa kriser mest ofta är särskilt dåliga krockkuddar med hög omsättning bland chefer och låg grad av upplevt medinflytande, självständighet och uppmuntran för de anställda i främsta linjen.

De senaste veckorna har minister Annika Strandhäll rest till Torsby och Tidaholm för att lära sig.

Torsby i Värmland har nått lägst sjukfrånvaro i landet de två senaste åren, 3,9 procent. 2004 var den mer än dubbelt så hög. Kommunen använder sig av det Försäkringskassan kallar förebyggande sjukpenning som man kan få om det föreligger en risk för att en anställd ska gå in i sjukskrivning. Den som bedöms riskera bli sjukskriven erbjuder kommunen en sex veckor lång kurs i regi av företagshälsovården.

Tidaholm hade 2013 högst sjukpenningtal i landet. Men med projektet som drogs igång 2014 har kommunen nu den kraftigaste minskningen av sjuktalen av alla kommuner.

”En metod vi har hittat är att vi på Närhälsan tidigt kontaktar arbetsgivaren och frågar om personen trots sina problem kan komma in och arbeta. Det kan handla om andra uppgifter, andra arbetstider eller arbeta i en annan omfattning”, säger projektledaren Susanne Olsson i Sunt Arbetsliv.

I morgon kväll ska politikerna i fullmäktige i Borås besluta om den digra lunta som kallas Personalekonomisk redovisning för 2016. Den borde bli underlag för en lång, het debatt om sjukskrivningstalen, eftersom statistikunderlaget är utmärkt detaljerad. Men när dokumentet passerade kommunstyrelsen 3 april nämndes knappt problembilden. I stället har kommunledningen noterat att ökningstakten avstannat, att det så kallade frisktalet – personer som inte varit sjuka alls under ett år – gått åt rätt håll senaste året.

Några andra siffror som beskriver läget:

x 2016 var kvinnor sjukfrånvarande 8,3 procent av arbetstiden, upp från 6,7 procent 2013. Männen hade 5,1 procents sjukfrånvaro, upp från 4,2.

x Andelen som är sjukskrivna 15-60 dagar fortsätter att öka.

x Arbetsgivaren har som bekant ansvar för sjuklönekostnaderna under de två första veckornas sjukskrivning. För Borås stad har dessa kostnader stigit med hela 37 procent sedan 2013. Sedan 2005 har de stigit med 125 procent. 2013 la staden 65,8 miljoner för att täcka de två första sjukskrivningsveckorna, i fjol – 89,9 miljoner!

x Mest oroande ser utvecklingen i numera avvecklade Stadsdel Öster ut. Sedan 2013 har den stigit med 44 procent.

x Tittar man närmare på olika personalgrupper blir skillnaderna slående. Sålunda var 50 procent av gymnasielärarna ”helårsfriska” – hade ingen sjukdag alls – under 2016. Inom ”ledningsarbete” och tekniska handläggare var 67 procent av de manliga anställda helårsfriska. Jämför det med 16 procent bland kvinnliga fritidsledare och 18 procent bland kvinnliga vårdbiträden.

x Den grupp med högst frånvaro är kvinnor över 50 år. Inom lokalförsörjningsnämndens område var kvinnors sjukfrånvaro 13,5 procent, medan männens 2,9 (!).

x Den större personalgrupp som var borta från jobbet mest på grund av sjukdom i fjol var undersköterskor med 28 arbetsdagar följt av vårdbiträden (25 dagar), bibliotekarier och städ- och tvättpersonal (23 dagar). Förskollärare var i snitt sjuka 19 dagar.

Kommunens analytiker ställer en del frågor apropå de slående könsskillnaderna, som här: ”Det är rimligt att ställa frågan om män och kvinnor med samma yrkestitel också ges samma uppdrag och arbetsuppgifter? (...) Bemöts kvinnor och män på samma sätt? Erbjuds män och kvinnor lika villkor på arbetsplatserna?”

Det synes som relevanta frågor. Arbetsgivare som Borås stad och andra kommuner i Sjuhärad kan göra betydligt mer. Men det betyder inte att grundproblemet till att människor mår dåligt nödvändigtvis har med arbetsplatsen att göra. Därför synes de kurser som Torsby uppenbarligen lyckas väl med vara värda att i större skala prova även här.

Något i den stilen är uppenbarligen på väg, och det är bra. Enligt Borås hälsostrateg Linnea Nilsson är exemplet Torsby en del i det man ska studera inom ramen för ett nytt treårigt projekt, ”Positiv i rörelse”. Med fem miljoner i EU-pengar i botten söker man nu en projektledare.

”Projektets syfte är att genom kompetensutveckling förebygga och motverka psykisk ohälsa och skapa strukturer för ett hållbart arbetsliv i Sjuhärad”, säger Linnea Nilsson.

Det är hög tid. Enbart i Borås stad motsvarar sjuklönekostnaderna 200 årsanställda. Det har varken kommunen eller medarbetarna råd med.