Tala om detta innan ni talar om oron
Att döma av de många mätningar som gjorts och görs av vad svenska folket prioriterar som den viktigaste politiska frågan, torde få andra kunna konkurrera med invandring och integration. Det förvånar inte alls, dels med tanke på hur omfattande flyktingmottagandet blev hösten 2015, dels i förhållande till hur debatten om just dessa frågor har sett ut.
Men med all respekt för att alla BT:s ledarkrönikörer har bidragit med viktiga förslag väl värda att överväga, har Lars Stjernkvist satt fingret på den ömmaste av punkter när det gäller vad som borde vara politiskt viktigast under 2018, inte minst i förhållande till just svenska folkets uppgivna prioriteringar, nämligen att ”rädda oss från rädslan, den rädsla som är sprungen ur uppgivenhet och maktlöshet.”
Rädslan är ett samhällsproblem som måste tas på största allvar. Uppgivenhet och maktlöshet försvagar och tynger i en tid då motsatsen – en växande framtidstro och hopp om förändring – skulle kunna göra underverk.
Som flera av BT:s ledarkrönikörer påpekar, upplevs de kriminella gängens framfart och polisens relativa oförmåga att upprätthålla lag och ordning som ett ständig hot. Detta samtidigt som allt fler i Sverige allt oftare och på olika sätt säger att de upplever att de inte längre kan ta välfärdssamhällets högst ställda löften för givna. Det är visserligen skillnad mellan den rädsla som kommer av att leva med påtagliga hot, en verklighet som inte minst många i landets dryga 60-talet utanförskapsområden är bekanta med, och den som följer av en växande besvikelse orsakad av upplevda eller inbillade brister inom vården, skolan eller omsorgen.
Hursomhelst – rädslan och oron påverkar hur ljuset faller på just invandring och integration, vilket kan vara vilseledande; det är inte alldeles givet att den viktigaste samhällsfrågan är den som oroar mest.
Statsvetaren Maria Solevid har i en artikel i senaste SOM-rapporten ”Larmar och gör sig till” (SOM-institutet 2017) skrivit om svensk samhällsoro. Utifrån svaren i undersökningen var svenska folket 2016 mycket oroliga för förändringar i jordens klimat, ökad antibiotikaresistens, terrorism, miljöförstöring och ökad främlingsfientlighet. Först därefter rankades ökat antal flyktingar, men på en väsentligen lägre nivå. Ökningen från 2015 visade dock på en markant ökad oro för framför allt antibiotikaresistens följ av just fler flyktingar.
Om fler är mer oroliga för främlingsfientlighet än för fler flyktingar – även om de senare växer till i antal – är det inte givet att ta svenska folkets uttalade prioritering av invandring och integration som en ensidig markering av att den första bara ska betraktas som ett problem och den senare endast kan förverkligas genom fullständig kulturell assimilering.
Det kan vara bra att börja året där, med en reflektion över hur prioritering och oro hänger samman. Den insikten borde också stå i centrum för de utfästelser som görs inför valet – med statsminister Stefan Löfven i främsta ledet – om att ta ”människors oro på allvar”.
