Ta tillbaka Hässleholmen från gängen!

Ledare Artikeln publicerades
Hässleholmen i Borås under tisdagskvällen. Vansinnet som eskalerade och där de poliser som har ett tufft jobb för att hålla tillbaka de kriminella från alla invånare som bara vill ha ett lugnt liv resulterade i grovt våld mot poliserna själva.
Foto:Petter Trens
Hässleholmen i Borås under tisdagskvällen. Vansinnet som eskalerade och där de poliser som har ett tufft jobb för att hålla tillbaka de kriminella från alla invånare som bara vill ha ett lugnt liv resulterade i grovt våld mot poliserna själva.

Det är dags att öka klyftorna på Hässleholmen – mellan gängen och de boende, som inget annat vill än att kunna leva sina liv i fred.

Hässleholmen är ett av Sveriges många utanförskapsområden. Men när frågan ställs till de boende i området är det inte i första hand låg inkomst, stort antal bidragstagare, sämre hälsa, arbetslöshet, svaga resultat i skolan, hög andel invandrare eller ens torftiga boendemiljöer som man pekar på som orsak till utanförskapet.

Det är kriminaliteten, gängen, våldsdåden och vandaliseringen som gör livet till ett helvete.

Oro och otrygghet är vad som präglar livet i en stadsdel där gängen anser sig ha rätten att diktera villkoren.

Detta är inte unikt för Hässleholmen. Enligt Rikskriminalpolisens rapport för 2014 finns det 55 stadsdelar i 22 städer där kriminella gäng har tagit lokalsamhället som gisslan. Enligt samma rapport handlar det om ”öppen narkotikaförsäljning, kriminella uppgörelser som yttrar sig i grova våldsyttringar på allmän plats, olika former av utpressning och otillåten påverkan samt utåtagerande missnöje mot samhället”.

”Det är rätt sensationellt att det finns enklaver i Sverige där svensk lag inte längre gäller”, konstaterade brottsforskaren Lars Korsell i en artikel om utanförskapsområdena i Forskning&Framsteg från 2015.

Tisdagens gängattack och mordförsök på poliser som fanns på Hässleholmen för att upprätthålla ordningen, var bara ännu en händelse i en rad av större och mindre övergrepp mot samhället som visar att Korsell har rätt.

Det är inte undra på att de boende på Hässleholmen själva har tröttnat. Många av dem som bor i området har tillräckligt många problem att hantera utan att gängen ska behöva göra livet värre.

Att tvingas leva i en stadsdel där svensk lag inte längre gäller är ett svek.

Det är detta som gör tisdagens händelser så allvarliga, att de visar att samhället har svikit Hässleholmenborna genom att inte ta kriminaliteten och laglösheten på allvar.

I den många gånger väldigt förvirrade debatten om utanskapsområdena tas inte sällan de kriminella i försvar genom att betraktas som en del av det samhälle de vill och har valt att ställa sig utanför. Det är en farlig ”inkludering” som tvärtom bevarar gängens makt.

Innan Hässleholmen kan befrias från gängen måste därför gängen ”befrias” från den falska omsorg som döljer sig bakom talet om ”ökade klyftor”. Det är ett välkänt faktum att levnadsstandarden är lägre och framtidsutsikterna är sämre i utanförskapsområdena. Men varför skulle livet bli bättre för redan hårt prövade människor av att de kriminellas handlingar på detta sätt ges social och politisk legitimitet?

Lokalpolisområdeschefen Tomas Jansson sa det bättre än alla andra. Det som behövs nu är inte fler ursäkter. Det är bra att polisen lovar att man inte tänker ge efter ”för gäng som ifrågasätter vår närvaro på Hässleholmen och vi kommer att stå upp hela vägen”, var hans raka svar i BT under onsdagen.

Dagens gäng går inte att rå på med annat än ständig och upptrappad polisiär närvaro. Gränsen för hur närgången polisen ska vara måste sättas av hänsyn till andra än gängen och deras många försvarare och tillskyndare.

Det är de boendes rättigheter att få leva sina liv i fred och utan oro som måste utgöra riktmärket för hur närgången och hur störande polisens verksamhet ska vara. Det finns en bestämd anledning till detta som inte går att blunda för: det går inte att dra alla som finns på Hässleholmen över en kam.