Ta klimatkrisen på större allvar

Ledare

Ardennern Bango sköter sophämtningen i Malmöstadsdelen Holma. Han kör hushållsavfall till en uppsamlingsplats där soporna komprimeras. Därifrån hämtas de med bil. Kul och kuriöst, men inte gratis. Hästburen sophämtning kostar ungefär lika mycket som vanlig, men tillför dock värden som inte kan mätas i pengar.

Artikeln publicerades 27 september 2013.

Förtjänsten av att ha en häst i området är främst social. Den stora ardennerns närvaro är lugnande, barnen älskar honom och själva företeelsen utmanar miljonprogramsmiljöns kollektivistiska ensidighet.

I dag presenterar FN:s klimatpanelsin senaste rapport. Dess betydelse kan inte underskattas. ”Vi står inför ett av de största hoten i vår historia. Tiden håller på att rinna ut”, sa miljöminister Lena Ek i måndags när hon invigningstalade på den vetenskapliga konferens som föregått rapportens presentation.

Den som tror att Bango och hans kärra är lösningen, den får vackert tänka om.

Världen befinner sig i ett knivigt läge.Men den som vill ha hedern i behåll kan inte förespråka lösningar som går i riktning mot ett häst- och vagnsamhälle. Just ett sådant samhälle väntar i förlängningen av ”klimatvänsterns” tillväxtfientlighet och utvecklingspessimism. Men skrapar man på ytan så visar det sig snart att under det gröna finns det röda – misstro mot marknader, övertro på kollektivt tvång och planhushållning.

I den tyska valrörelsen gavs denna grönröda politik ett passande namn – ekologisk diktatur.

Lika lite som Bango kan dra hela lasset kan klimathotet mötas med tvångsinförande av vegetariska dagar i skolan, inrikesflygstopp eller för den delen genom att göra återkommande opinionsmätningar av den svenska ”klimatångesten”.

Det är givet att ansvarsmedvetna människorkänner oro inför klimatet, men det innebär inte att man automatiskt kan gå med på vilka dumheter som helst.

”Det kommer att ta tid att ställa om våra energisystem, minst femtio år, kanske uppemot hundra år om vi vill nå riktigt låga utsläpp. Det handlar om en gigantisk uppgift”, skrev professor Christian Azar vid Chalmers i Göteborg i en debattartikel i veckan.

Är det någon som verkligen tror att den omställningen är möjlig om vi överlåter ansvaret till klimatvänsterns linsgrytor?

Klimatförnekare ska sluta läsa här.Det finns ett klimathot som inte kan avfärdas hur som helst. De sura gubbarnas missnöje är därför ointressant. Att minskad tillväxt leder till mindre resurser för just klimatåtgärder, det är allvarligare.

Därför är det hög tid för en

”klimathöger” att ta initiativet.

En sådan lär ha större framgångdå den kan bygga sin opinionsbildande verksamhet på ansvarstanken – vi har bara en jord – och på tron att det finns större potential i framsteg och innovationer än i missriktad konsumtionskritik.

Och, inte minst, på insikten om att en krympande samhällsekonomi aldrig förmår kraftsamla för de åtgärder som redan är och som blir allt mer nödvändiga.

”Vi kommer aldrig att lyckas göra fossila bränslen så dyra att ingen vill ha dem. Men vi kan på sikt forska fram grön energi som är så billig att alla vill ha den.”

Jag vet att det ger klimatvänsternandningsproblem när någon citerar miljöekonomen Bjørn Lomborg, men här tänker han rätt.

Klimathögerns sätt att angripa problemet måste vara att göra det tydligt att det inte är rädda och ångestladdade medborgare som klarar svåra omställningar, utan medvetna och ansvarstagande.

Och naturligtvis kan köttfri måndag i Borås skolor mycket väl komma att stå på klimathögerns meny, men då som morot och inte som tvång. Oavsett vad Bango tycker om den saken.