Nyhetstips: 033-700 07 77 nyhetschefen@bt.se
Kontakt: 033-700 07 00 kundtjanst@bt.se
Ledare 2009-10-22 | Uppdaterad 2009-10-22
För drygt en månad sedan tog sig en ensam varg in i en fårhage på Toarps säteri i Gällstad och bet ihjäl 23 lamm (BT 6/9). Även om fårägaren kan räkna med ersättning från länsstyrelsen, är det svårt att ersätta den oro som sådana attacker skapar, både hos människa och djur.
Det är en svår, för att inte säga omöjlig uppgift, att få djuruppfödare i vargrika områden att acceptera vargen. Inte minst för att vargen är en mycket grym jägare. När den väl kommit in i en hage biter den ihjäl så många djur som möjligt och räknar sedan med att kunna återkomma och äta på kadavren.
Vargfrågan är explosiv. Den skiljer landsbygd och stad åt, föder hat mellan rovdjursvänner och jägare och späder på förakt mot både politiker och myndigheter. Uttalanden i stil med att "det är för jävligt att politikerna i Stockholm som knappt sett en varg på bild ska sitta och bestämma över oss" är inte ovanliga i vargrika områden i Dalarna och Värmland.
Tanken med den nya rovdjursförvaltning som klubbades igenom i riksdagen i går är att föra beslut om vargjakt närmare de direkt berörda. Makten delegeras från Naturvårdsverket till länsstyrelserna där särskilda viltförvaltningsdelegationer ska försöka enas om licensjakt, det vill säga jakt en del av året, och skyddsjakt på enstaka individer.
Vargen är koncentrerad till vissa delar av landet, mest Värmland och södra Dalarna. Den nya ordningen ska ta hänsyn till det. Vargstammen får inte växa till mer än 210 djur och det talas om åtgärder för att stärka vargens genetiska status. Det sistnämnda låter bra. Dagens vargstam härstammar från endast tre individer från Finland/Ryssland. Därför krävs det nytt blod utifrån.
Tyvärr verkar regeringen dock ha givit vika för den högljudda opinion som vill begränsa vargstammen. Risken är nämligen uppenbar att den nya ordningen medför att vargstammen förminskas. Ett annat grundläggande problem med den nya förvaltningen är att den inte hjälper till att överbrygga gapet mellan beslutsfattarna och dem som känner sig direkt drabbade av vargen.
Visserligen flyttar besluten närmare fårägare och kouppfödare. Men tror man verkligen att företrädare för jägarförbundet, politiker och naturvårdsorganisationer ska sträcka sig över skyttegravarna bara för att de hamnar i samma delegation? Är det inte bara att flytta striden till nya fora?
Acceptans för varg handlar inte bara om höjda ersättningsnivåer. Viktigare ändå är att minska avståndet mellan beslutsfattare och djurägare. Och det sker bäst genom mer dialog. Politikerna har dumpat den heta vargfrågan i knät på ansiktslösa tjänstemän. Det är dags att de tar ansvar och svarar väljarna varför Sverige måste ha råd med en livskraftig vargstam.
Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!
Victoria Ramalho
victoria.ramalho@bt.se
Telefon: 033-700 07 86