Nyhetstips: 033-700 07 77 nyhetschefen@bt.se
Kontakt: 033-700 07 00 kundtjanst@bt.se
fredag 25 maj 2012
Nyhetstips: 033-700 07 77 nyhetschefen@bt.se
Kontakt: 033-700 07 00 kundtjanst@bt.se
fredag 25 maj 2012
Ledare 2010-06-13 | Uppdaterad 2010-06-11
Det är 17 år sedan Sverige som första land i världen kriminaliserade kränkande särbehandling. Sedan dess har det till Arbetsmiljöverket och dess föregångare Yrkesinspektionen kommit in omkring 8.000 anmälningar om arbetsskada på grund av mobbning. Resultatet är beklämmande. Inte en enda gång har någon av dessa anmälningar lett till åtal.
På lagen är det inget fel, i Arbetsmiljöverkets tredje kapitel står det att ”Arbetsgivaren skall vidtaga alla åtgärder som behövs för att förebygga att arbetstagaren utsätts för ohälsa eller olycksfall”. Följer inte arbetsgivaren denna förpliktelse kan straffet bli hårt, upp till fyra års fängelse.
Ovanstående och följande kommer från frilansjournalisten Maciej Zarembas nyss avslutade artikelserie om vuxenmobbning i Dagens Nyheter som avslöjar en sida av rättsstaten Sverige som rimmar illa med självbilden.
Det finns en lag som ingen följer. Det finns myndigheter och tjänstemän som har skyldighet att rannsaka arbetsgivares, chefers och medarbetares beteende och ansvar men som helt sonika struntar i att utföra sina arbetsuppgifter. Det finns åklagare som ser mellan fingrarna när människor far illa och kräver upprättelse.
Och vad än värre är, när samhället och medmänniskor sviker de mobbade lyfts skulden över från gärningsman till offer. I skuggan av medmänsklighet och rättstat blir det de drabbade som får betala och leva med skulden för brott som de i själva verket har varit utsatta för.
Situationen verkar vara en helt annan i övriga länder. I bland annat Frankrike, Belgien, Australien och Storbritannien tar rättsväsendet och politikerna i med hårdhandskarna när det gäller mobbarna. Där är det ord och inga visor för dem som ser till att anställdas eller medarbetares liv föröds. Fängelse. Skadestånd.
Detta är dessutom bara den moraliska dimensionen. Därtill kommer enorma samhällskostnader i form av sjukfrånvaro, sjukskrivningar, förtidspensioneringar, psykologbesök och rehabiliteringar, för att bara nämna några kostnadsposter. Pengar som samhället spenderar för att hjälpa människor som borde och skulle kunna vara fullt friska.
Låt Zarembas artikelserie bli en väckarklocka för ett samhälle som blundar inför sin egen ofullkomlighet. I skoldebatten har folkpartiledaren Jan Björklund tidigare gjort klart att samhället ska ”flytta mobbarna från skolan och inte de mobbade”.
Samma devis borde vara en självklarhet när det gäller kränkande behandling i arbetslivet. Det är gärningsmännen som ska lagföras, inte mobboffren som ska sjukskrivas och svikas.
Välkommen in:
http://jeanette-jeanettesblogg.blogspot.com/
Vi är många som blivit mobbade på skolor och arbets platser.Varför är det så,jag har inga ord för detta.
det finns inga parametrar som mäter kränkning, förnedring, förringande, tortyr eller smärta. formligen blir ämnet subjektivt när inte omedelbar akutsituation är aktuell. Beskrivning och bevisnig är svår, därtill bristande empati och ointresse från förövare och berörda myndigheter.
Om Arbetsmiljöverket vill inte kännas vid oss av någon anledning,då är det väl fel instans,antar jag.Om kränkande särbehandling är kriminaliserad,borde kanske polisen ta hand om det?!Eller?...Det är inte lätt att leva med skuld som är inte min...
jag blev kränkt och mobbad 2003 både av min chef och dom fackliga ordföranderna bad avdelningen om hjälp fick 2 möten utvärderingen av dom mötena kom efter mycket tjat 1 år senare,fick en ombudsman som skulle vara neutral , men hon lovade men gjorde sedan inget.
har varit kontakt med Ylva Thörn som påstår att det varit en utredning om mig ,men jag har skickat några läkarutredningar till avd så jag vet inte vad hon fått det ifrån Håller nu idag på att med kommunals kanslichef att få utrett varför jag inte fick den löneförhöjning som en facklig fötroendeman skall ha. Det sista samtalet skulle bli om 2 veckor, det har nu gått 6veckor och nu är det 2010
Jag vill bara tala om att jag har glömt ordet inte. Alltså jag har inte skickat några papper till avdelning Jag har även bett ordföranden fråga den som kränkt mig OM det är sanning det hon säger, Jag tror mig veta vem hon är, det är "ormen" som slingrar sig mellan chef och fack för att själv komma i bättre dager, detta är inget nytt, det har pågott i många år med andra kamrater som INTE vågar säga något för att dom själva skall bli kränkta dom är medlöpare till mobbaren själv blev jag utskrattad på avtackningen från sektionennär jag fick en lott med nummer 55 nejmen fick du en 5,5a. det gjorde ont från en person som jag har varit ett stöd åt i livets tråkigheter
Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!
Victoria Ramalho
victoria.ramalho@bt.se
Telefon: 033-700 07 86
© Borås Tidning. Allt material på bt.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
