Svensk skola behöver mindre skärmtid
Uppslagsböcker ersätts av Wikipedia, vokabulär blir mobilappar och blocken byts ut mot surfplattor. Lite så kan man beskriva teknikutvecklingens intåg i utbildning och bildning. Men frågan är om det verkligen underlättar inlärningen?
Även om tekniska hjälpmedel kan förenkla så innebär inte det att eleverna tar till sig kunskaperna bättre. Enligt en studie från Södertörns högskola från 2015, som Skolvärlden tagit del av, finns det också flera nackdelar med att använda tekniska hjälpmedel i undervisningen. Potentiellt teknikstrul gör processen mer sårbar, och distraktionerna är många. Dessutom tenderar fokus att hamna på själva tekniken snarare än det faktiska innehållet.
Ändå tillämpas det tekniska hjälpmedel på allt fler skolor och förskolor. Förenklingen av inlärningsprocessen, och den lättvindiga adoptionen av dessa digitala verktyg är uppenbart godtycklig. För samtidigt som dessa nya metoder förs in i undervisningen, riskerar andra att gå förlorade.
Det handlar om att ljudböcker försämrar den faktiska läsförståelsen. Rättstavningsprogram som hämmar den naturliga stavningsförmågan och fokus som flyttas bort från läraren och gör att pedagogiken går förlorad. Man behöver inte vara konservativ för att förstå att mycket av det som nedprioriteras i när skolan digitaliseras är värdefulla kunskaper och verktyg. Att skriva för hand kanske verkar föråldrat, men mycket tyder på att det är mer effektivt för inlärningen. Likaså är det lättare att koncentrera sig och ta in en text om den läses istället för att lyssnas på.
Att tekniken ökar och snabbar på tillgången till kunskap är värdefullt. Men att ersätta traditionella inlärningssätt och undervisningsmetoder med surfplattor och appar är riskabelt.
Skolan är för viktig för att agera försökskanin igen. Sveriges klasser behöver mer kunskap och mindre skärmtid.
