Sveket mot skogarna

Att skogsbruk i en del fall närmast blivit en symbol för ödeläggelse av naturen, och därmed en klimatets fiende är beklagansvärt – eftersom det rör sig om det största av missförstånd. Faktum är att den typen av aktivt skogsbruk som bedrivs i Sverige, är en av de viktigaste förutsättningarna för att minska koldioxiden som finns i omlopp. Träden binder koldioxid, och gör således minst lika mycket för miljön som andra utsläppsminimerande verksamheter. Ändå får skogsnäringen och pappersanvändning etiketten som miljöskadlig, när den snarare borde få en miljöcertifiering.

I detta fall är det istället en annan typ av certifiering som ställer till det – nämligen organisationen FCS, som skogsbolagen är anslutna til. Detta innebär bland annat att bolagen inte köper träd från områden som klassas som så kallade nyckelbiotoper. Ett intetsägande begrepp för de flesta – men med en förödande association för många skogsägare.

Avverkning av skog får som sagt många att se rött, i synnerhet avverkning i områden med rödlistade arter. Det är också det som ligger till grund när man klassar skogsmark som nyckelbiotoper. Finns det sådana arter kan stora skogsområden märkas som det, och blir för ägaren helt oduglig, eftersom skogsbolagen inte längre vill köpa träden. Marken blir helt enkelt värdelös, i dubbel bemärkelse.

För miljörörelsen verkar det dock finnas ett högre värde i form av att bevara skogen. Detta väcker i sin tur en annan typ av filosofisk fråga om skog och träd – nämligen vem den är till för?

Här finns en reell konflikt, mellan de som gjort sig till språkrör för naturen i miljövänlighetens namn, och de som faktiskt äger skog och vill sälja träden till skogsbolagen som framställer produkter av träden. Problemet är att den förstnämnda gruppen präglas av en inkonsekvens i sin syn på avverkningen och produktionen av skogen.

Produkter som föds ur träden på skogsbolagens fabriker är dessutom ett betydligt bättre alternativ för miljön, än den alternativa plastproduktionen. Pappersprodukter är till sin natur miljövänliga, eftersom om hela dess livscykel och lönsamhet bygger på återvinning, och stora mängder av alla pappersluntor i själva verket är returpapper. Att framställa plast däremot släpper ut stora mängder koldioxid. Skogsproduktionen istället få effekten att koldioxid binds. Men blir det olönsamt att bedriva skogsbruk så kommer inte skogsarealen öka, och långsiktiga miljövinster gå förlorade.

Om det inte är sönder, fixa det inte, lyder ett klassiskt ordspråk. Skogen går inte sönder för att den avverkas – den fullföljer bara livets gång, som vid en skogsbrand, och reinkarneras genom exempelvis pappersproduktion, som i sin tur återföds i form av returpapper. Att motsätta sig skogsavverkning och pappersproduktion är alltså inte att värna varken natur eller miljö – det är att ingripa i ett system som som redan fungerar.

Så nog borde fler bry sig om att träd faller i skogen. Och förstå att det är en bra sak, både för miljön och samhällsekonomin.