Annons

Strandhäll har inget att ångra

Den svenska regeringen ska tala klarspråk när Ungern fjärmar sig från de demokratiska och liberala världen som EU är överens om. Det bör sägas högt i fler sammanhang än i sociala medier. Inte minst när kritiken är rimlig och berättigad.
Ledarkrönika • Publicerad 21 februari 2019
Detta är en ledarartikel som uttrycker Borås Tidnings politiska linje, som är moderat.
Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S) satte ord på den oro som många delar av vad som håller på att hända i Ungern.
Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S) satte ord på den oro som många delar av vad som håller på att hända i Ungern.Foto: Stina Stjernkvist/TT

"Nu vill Orban att fler 'äkta' ungerska barn föds. Politiken osar 30-tal och som högerpopulist behöver man skapa dimridåer för vad den här typen av politik gör med den självständighet kvinnor kämpat för".

Så skrev socialförsäkringsminister Annika Strandhäll på Twitter den 12 februari. Föga förvånande fick hennes ord ett betydande genomslag i debatten, där det i sak var Strandhälls historieskrivning och inte premiärminister Viktor Orbans nativitetsnationalism som hamnade i fokus. Låt vara att sociala medier kanske inte är den lämpligaste kommunikationsformen för en regeringsmedlem, men opinionsbildning ingår numera i ministerjobbet och Twitter är om än ett avloppsdike likafullt en populär arena för allt från det mest banala till det alldeles oacceptabla.

Annons

Ungerns utrikesminister Peter Szijjarto kallade det twittrade för ”oacceptabelt” och utrikesdepartement reagerade genom att kalla upp den svenske ambassadören för en diplomatisk utskällning. Att landets vice premiärminister Zsolt Semjen i ett statskontrollerat tv-program sedan kallade Strandhäll för ”en stackars sjuk varelse” föranledde i sin tur svenska UD att kalla upp den ungerske ambassadören för några väl valda ord.

Rimligen borde det finnas bättre sätt att umgås på regeringsnivå än så här.

Men det är svårt att se att Annika Strandhäll skulle ha fel i sak. Helt klart lockar den ungerska regeringen fram den sortens associationer, och då främst utifrån det politiska program som gradvis håller på att omvandla landet i auktoritär, antidemokratisk riktning.

Det är således inte den ungerska flerbarnspolitikens konstruktion som sticker i ögonen. Skattelättnader och riktade bidrag är inget nytt. Ett utökat låneprogram för familjer med minst två barn som vill köpa en bostad kan mycket väl vara relevant i förhållande till hur den ungerska bostadsmarknaden fungerar. Slopad inkomstskatt på livstid för kvinnor som föder minst fyra barn kan visserligen sättas upp på kontot för populistisk löftespolitik med kort livslängd, men det är i sig inget som inte skulle kunna föras fram på annat håll av familjekonservativa partier och regeringar runt om i Europa.

Det är motiven bakom Orbans familjepolitik som gör att den stinker 30-tal.

Målet är fler ”äkta” ungrare – vilket inte ska tas för en omskrivning av svaret ”inte invandring” på frågan om hur behovet av framtida skattebetalare och arbetskraft ska täckas. I linje med den ungerska regeringens aktiva antisemitism, synliggjord i den offentliga propagandan mot ungersk-amerikanske filantropen och affärsmannen George Soros, slår den snarare an en klang av den rasism som genljuder i den europeiska 1900-talshistorien.

Det finns alltid anledning att fundera på hur och i vilket sammanhang politisk kritisk ska uttalas. Inte heller kan en svensk socialdemokrat frigöra sig helt från det egna partiets förflutna i detta avseenden. Men att göra en ministers twittrande om en utveckling som går åt fel håll till det mest problematiska i en tid när inte bara Ungern utan även andra EU-länder skakas om av en auktoritär och högerpopulistisk offensiv, det är bara att försöka vilseleda.

Mot bakgrund av detta har Sveriges socialförsäkringsminister inget att ångra.

Annons
Annons
Annons
Annons