Stjernkvist: Världen blir bättre av orientering

Ledare

Vid 61 års ålder har jag hittat min favoritsport. Äntligen, för jag har verkligen ägnat mig åt grundligt letande och testande innan jag hittade en idrott som passar mig. Efter att ha deltagit i O-ringens femdagars vet jag att orientering är en sport för alla. På riktigt.

Allt du behöver är praktiska kläder och en kompass. Alltså är den ekonomiska tröskeln låg jämfört med i stort sett alla andra idrotter. För samhället i stort krävs inte heller några stora investeringar. Världsalltets skapare har försett orienterarna med de arenor som krävs. Självfallet finns det en del som är väldigt duktiga, typ Tove Alexandersson, men eftersom alla delare samma arena finns det en unik närhet mellan topp och bredd.

Under O-ringen, som för övrigt genomförts årligen sedan starten i Skåne 1965, är denna närhet särskilt påtaglig. Visserligen är deltagarna uppdelade i olika klasser, men i skogen möts tioåringen och världsmästaren, och den 61-årige nybörjaren.

När jag anmälde mig till årets O-ringen i Norrköping och Finspång visste jag inte riktigt vad jag gav mig in på. Nu vet jag att det är en gigantisk tillställning, i år med drygt 21 000 deltagare, och en blandning av familjefest och tävling. Det finns som sagt åtskilliga tävlingsklasser, vilket betyder att du som nybörjare inte alls behöver känna dig bortkommen. Inte ens om du har fyllt 61.

Varför denna hyllning till en idrott? Jag är trots allt politisk krönikör, och det finns skäl akta sig för att göra jämförelser mellan idrott och politik. Idrotten har sin logik, politiken sin. Dessutom ogillar jag starkt när politiker försöker surfa på intresset för sport. Självfallet är det fullt möjligt uppskatta tjusningen med orientering oavsett om du är vänsterpartist eller moderat.

När det väl är sagt; jag tror världen skulle vara bättre om fler orienterade.

Det är en idealisk idrott för personer i starkt behov av att koppla bort allt och alla. När du orienterar behöver du använda både kropp och knopp, och om du för ett ögonblick ägnar dig åt mobiltelefonen eller kommunens budgetarbete, då är du omedelbart vilse.

Alla behöver vi motion och alla behöver vi koppla bort vardagens stress.

Många, inte minst makthavare, lever stadsliv, och behöver bli påminda om sambandet mellan natur, djur och människor. Med tanke på att jag under O-ringen inte såg ett enda tuggummipapper på marken anar jag att man som orienterare får den förståelsen.

Och så var det som sagt de låga trösklarna; även inom orienteringen finns en snedrekrytering. Svenskfödda med hyfsat hög utbildning är överrepresenterade. Trots det, sporten är unikt tillgänglig och det behövs verkligen fler mötesplatser dit alla är välkomna, oavsett inkomst, nätverk eller bakgrund.

Kort sagt, jag tror världen skulle bli bättre om Donald Trump, Angela Merkel och andra började med orientering.

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Borås Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.