Lars Stjernkvist: Svensk politik behöver bli mer frimodig
När jag på plats följde den danska valrörelsen slog det mig att danska politiker förmår debattera på ett betydligt mer frimodigt och mindre pompöst sätt än sina svenska kollegor. När Socialdemokraternas Mette Fredriksen mötte liberala Venstres Lars Lökke Rasmussen i en statsministerduell, då fanns det till och med plats för en del ömsesidiga erkännanden och spontan humor.
Om vi vill att svensk politik ska utvecklas i samma riktning, då borde vi hoppas på att Johan Pehrson blir ny partiledare för Liberalerna.
Jag är Socialdemokrat och ska inte lägga mig i ett annat partis partiledarval. Johan Pehrson var partisekreterare när jag hade samma roll i Socialdemokraterna i början av 2000-talet. Därför vågar jag påstå att han är precis så jovialisk som han verkar i TV. Det betyder inte att jag har något emot de två övriga kandidaterna. Mina om inte särskilt omfattande kontakter med Erik Ullenhag och Nyamko Sabuni säger att det är två mycket kompetenta politiker.
Valet beskrivs som ett värderingsval. Med Ullenhag kommer partiet att utvecklas till ett socialliberalt parti och med Sabuni kommer Liberalerna att trängas med alla andra högerkonservativa partier. Så är det säkert. Samtidigt kommer den som vinner posten att behöva börja med att samla ihop partiet. Vinnaren måste börja med att tydligt visa sin lojalitet med en del av partiet som inte ville ha honom eller henne.
Apropå samla ihop partiet; den öppna processen inför valet är imponerande. Det känns rätt och modernt att låta flera kandidater möta medlemmarna. Så sker i andra länder, jämför till exempel med brittiska tories, och då borde även vi i Sverige klara av en öppen process.
Utan tvekan, svenska politiker och svenska partier behöver bli mer frimodiga. Det är inte farligt att utåt visa att man inte är tvärsäker i alla lägen och att det finns olika åsikter inom partierna. Om partierna ska kunna locka till sig kreativa personer i framtiden krävs den typen av ödmjukhet och öppenhet.
