Annons

Lars Stjernkvist: Släpp inte taget om den moraliska ledstången

Vi kan inte hjälpa alla, men vi har en skyldighet att försöka hjälpa dem vi kan, och var gränsen för vår förmåga går kan omöjligen förutses.
Lars StjernkvistSkicka e-post
inpass från vänster • Publicerad 4 september 2019
Lars Stjernkvist
Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Borås Tidning politiska etikett är moderat.
Första mötet med Sverige blev stängslet vid Hyllie station utanför Malmö.
Första mötet med Sverige blev stängslet vid Hyllie station utanför Malmö.Foto: Johan Nilsson/TT

Det var många som hade synpunkter på Moderaternas utspel i förra veckan om att begränsa asylinvandringen till någonstans mellan 5000 och 8000 personer. Inte helt överraskande menade SD att siffrorna var allt för höga, medan andra hävdade att Sverige borde klara av att ta emot betydligt fler.

Men framför allt handlade reaktionerna om att det är fel att över huvud taget ägna sig åt sifferexercis i det här sammanhanget. Nu var det alltså ett mål, inte ett definitivt tak för asylmottagandet, men det blir i alla fall knepigt menade kritikerna. Rätten att söka asyl är just det, en rättighet, och den omfattar alla som enligt FN-s och EU-s definitioner ser sig som skyddsbehövande. Om någon har, som det heter i FN-s flyktingkonvention, välgrundad fruktan för att utsättas för förföljelse, då har vi en skyldighet att ge skydd.

Annons

Därmed handlade diskussionen om den fråga som surrat i luften sedan flyktingkrisen 2015; finns det utrymme för idealism i dagens komplicerade värld? Går det att försvara en princip i alla lägen, oavsett konsekvenserna? Måste det inte finnas en ekonomisk och praktisk gräns för godheten?

Jag tycker det känns befriande att den här diskussionen har kommit igång. I ett avseende har SD och andra invandringskritiska haft rätt, nämligen att det har funnits en rädsla för att problematisera. Och den rädslan har skapat en oro för att partier som har försvarat en human flyktingpolitik inte vill se någon som helst konflikt mellan principer och verklighet, mellan generositet och kostnader. En rädsla för att migrationspolitiken inte omfattas av den pragmatism som annars präglar svensk politik.

Det går naturligtvis att diskutera även migrationspolitik på ett pragmatiskt sätt. Det finns inte bara två alternativ, öppna gränser eller totalstopp. Regler för kärleksinvandring, arbetskraftsinvandring och anhöriginvandring påverkar i högsta grad volymerna. Och även om asylrätten är en rättighet så är begreppet asyl inte givet för tid och evighet. Dessutom, när någon getts skydd finns det inget som säger att vederbörande omedelbart har rätt till det nya landets alla rättigheter och skyldigheter och möjligheter.

Alltså måste det vara möjligt att problematisera och göra praktiska prioriteringar, också inom detta område. Och det skriver jag med en rejäl nypa självkritik med tanke på att jag under lång tid varit medansvarig för svensk migrations- och integrationspolitik.

Men.

Vi har en skyldighet att försöka hjälpa människor när det bokstavligen handlar om liv eller död. Vi kan inte hjälpa alla, men vi har en skyldighet att försöka hjälpa dem vi kan, och var gränsen för vår förmåga går kan omöjligen förutses. Därför går det inte att definiera ett tak.

Det är farligt med politiker som famlar runt utan förankring i verkligheten, men det är ännu farligare med politiker som helt släpper taget om den moraliska ledstången.

Annons
Annons
Annons
Annons