Stjernkvist: Samarbete grundläggs inte med ord, utan handling

Inpass från vänster ,
Under partiledardebatten i riksdagen 11 oktober småpratade den här kvartetten.
Foto: Henrik Montgomery/TT
Under partiledardebatten i riksdagen 11 oktober småpratade den här kvartetten.

Under ledigheten besökte jag Spanien, närmare bestämt Las Palmas. När det gäller vädret upplevde jag onekligen en klar kontrast till svenska och nordeuropeiska förhållanden. Politiskt var emellertid mycket sig likt.

 

Regeringen i Madrid har betydande svårigheter att få stöd för sin politik och många är trötta på det som ofta kallas det politiska käbblet, evinnerliga diskussioner om vem som ska samarbeta med vem och vilka som ska bestämma.

Frågan om Kataloniens självständighet är det förstås svårt hitta en motsvarighet till i andra länder, men Spanien är också speciellt i ett annat avseende. I nästan alla europeiska länder finns nationalistiska och populistiska partiet (gillar inte uttrycket, men vet inget bättre) men i Spanien finns det två. Det ena är klart till vänster och det andra är borgerligt, men båda är sprungna ur en protest mot de båda partier som länge duellerat om makten i Madrid, Partido Popular och Socialistpartiet (PSOE).

I Spanien har alltså inte förekomsten av populistiska partiet så att säga rubbat balansen mellan höger och vänster. De som vill protestera mot allt vad etablissemang heter kan välja mellan två alternativ, ett till höger och ett till vänster. I Norge, Danmark, Sverige och i många andra länder finns det bara ett antietablissemangsparti, och i nästan alla länder återfinns det till höger.

I Sverige hör utan tvekan Sverigedemokraterna hemma på högersidan. Det betyder inte att partiet nödvändigtvis röstar borgerligt i olika sakfrågor, men i den avgörande frågan om vem man vill ska styra landet, då är svaret givet. Sverigedemokraterna ser hellre en M-ledd regering än en S-ledd.

Därför ligger det mycket i vad förre landshövdingen och V-politikern Lars Bäckström skrev på DN-debatt nyligen, nämligen att valet i höst i praktiken redan är avgjort. Ulf Kristersson blir statsminister om inte den samlade vänstern gör en mirakulös upphämtning. Skälet är att om det inte träffas någon ny december-överenskommelse, och det är det få som tror, så blir det en borgerlig regering eftersom det i Sverige räcker med regeringen inte har en majoritet mot sig. SD behöver alltså inte stödja en M-regering, utan det räcker med att man inte röstar nej.

Bäckström har som sagt en poäng, men jag håller inte helt med. Socialdemokraterna är inte dömda att förlora inflytande över utvecklingen och vänstern är inte dömd till utanförskap inom överskådlig framtid. Nej, men inflytande fordrar samarbete med borgerliga partier.

Det har förstås S-ledningen förstått och det är därför som Stefan Löfven pratar mycket och ofta om blocköverskridande samarbete. Men än viktigare är att driva en politik och lägga förslag som möjliggör ett samarbete. För det är så det är, i Spanien och i Sverige; samarbete grundläggs inte med ord utan med handling. Det är inte när vi säger samma sak, utan när vi agerar på samma sätt, som samarbete formas.

Kort sagt, det är dags att på allvar ta till sig att SD har förändrat balansen mellan höger och vänster, och anpassa de politiska förslagen efter det nya politiska landskapet.

Om skribenten

Lars Stjernkvist

Stjernkvist är kommunstyrelsens ordförande (S) i Norrköping. Han har tidigare verkat som partisekreterare och riksdagsledamot.

Visa mer...