Stjernkvist inför extremist-samtalen: Förbud mot enkla lösningar

Inpass från vänster ,
Foto:
Demonstranter från Nordiska motståndsrörelsens (NMR) med sköldar, och fanor vid demonstrationen i centrala Göteborg.

Att stärka demokratins infrastruktur är viktigare än att stoppa och förbjuda demokratins fiender.

På onsdag denna vecka träffas regeringen och allianspartierna för att diskutera antidemokratiska störningar, typ den vi upplevde i Göteborg förrförra helgen. Jag utgår ifrån att samtalet framför allt kommer att handla om en skärpt lagstiftning, om var gränsen ska dras mellan yttrandefrihet och kränkningar i ord och handling.

Det är en viktig diskussion och den är allt annat än ny. Det är förstås förbjudet att slå någon i huvudet, men även verbalt våld kan vara åtalbart redan i dag. Yttrandefriheten är emellertid omfattande, och därför krävs det mycket för att ett yttrande ska ses som brottsligt.

Den dåvarande justitiekanslern Hans Stark föreslog för snart 20 år sedan att stöd till rasistiska och nazistiska organisationer borde betraktas som en kriminell handling. Jag tyckte redan då att han hade en poäng. Det är provocerande när enskilda aktivt understödjer en organisation som har som syfte att begränsa andras frihet, till exempel en nazistisk organisation. Samma resonemang kan för övrigt föras även när det gäller stöd till kriminella MC-gäng och annan organiserad brottslighet.

I princip har jag alltså inget emot en skärpt lagstiftning, men är det verkligen det viktigaste svaret just nu på den oro många känner?

Utan tvekan, vi lever i en tid av oro. Ekonomin går som tåget (som tågen borde gå, alltså) och vi har aldrig haft det så bra materiellt som nu. Samtidigt är många av oss mer oroliga än tidigare för ekonomin, för brottsligheten och för drogerna och för invandringen och för mycket annat. Längtan efter radikala åtgärder är begriplig, men frågan är om den är särskilt rationell?

Vi vill inte ha någon ska behöva drabbas av rasism eller nazism och då kan det förefalla logiskt med ett förbud. Vi vill för övrigt inte heller att någon ska behöva tigga för sin överlevnad, och därför kan det vara lika logiskt med ett tiggeriförbud. Jag vet, parallellen mellan tiggare och nazister är absurd, men vad jag försöker säga är att enkla lösningar sällan fungerar när det gäller komplicerade samhällsfrågor.

Jag ser till och med en fara för att det i dagens debattklimat kan vara kontraproduktivt. Populister och extremister kommer alltid att vara världsbäst i konsten att leverera enkla lösningar. För dem är resonerandet, nyanserna och å-ena-sidan-och-å-andra-sidan-lösningarna lika aptitliga som fläskstek för en vegan.

Mot den här bakgrunden hoppas jag att samtalen som nu inleds handlar mer om hur vi ska stärka demokratins infrastruktur snarare än att stoppa och förbjuda demokratins fiender. Åter igen, jag tycker inte det är självklart att 700 nazister ska få sätta skräck i omgivningen med sina slagord och symboler, men det är ännu viktigare att vi gör vårt yttersta att det finns lärare i klassrummet och kollegor på verkstan som reagerar när hatet och hoten dyker upp i vår vardag.

Det går naturligtvis att göra både och, men risken med förbud är att vi förmedlar intrycket att det går att lösa svåra samhällsproblem utan att flertalet engagerar sig och bryr sig om de svåra frågorna och avvägningarna.

Om skribenten

Lars Stjernkvist

Stjernkvist är kommunstyrelsens ordförande (S) i Norrköping. Han har tidigare verkat som partisekreterare och riksdagsledamot.

Visa mer...