Annons

Lars Stjernkvist: Gå till källorna för att finna SD:s människo- och samhällssyn

Sverigedemokraterna har sedan valet förlorat sju av sina riksdagsledamöter. Det betyder att var sjunde ledande representant har vandrat vidare till andra partier eller till partipolitisk hemlöshet.
Lars StjernkvistSkicka e-post
Inpass från vänster • Publicerad 18 april 2018
Lars Stjernkvist
Detta är en personligt skriven text i Borås Tidning. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson.
Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson.Foto: Fredrik Sandberg/TT

I alla andra partier hade det orsakat krisstämning, men jag anar att SD-s ledning tar avhoppen med ro.

Partiledningen hoppas säkert att för varje bråkmakare och politisk ytterkantspolitiker som lämnar ökar avståndet till partiets förflutna. Det är inget konstigt med det. Det finns andra partiet som också har det lite kämpigt med sin historia.

Annons

För Vänsterpartiet är inte bara kommunismen och kommunisters brott mot mänskligheten ett historiskt spöke. Debatten lever vidare, oavsett vad Jonas Sjöstedt och de andra i ledningen säger. Moderaternas Sofia Arkelsten hävdade för några år sedan att Moderaterna minsann aktivt bidragit till att genomföra demokratin och rösträtten i vårt land, och denna fadäs gjorde att partiets mindre smickrande historia plötsligt kom ikapp nutidens företrädare.

Ja, alla partier har haft företrädare som sagt och gjort saker som med dagens insikter framstår som korkade. Det är liksom en logisk följd av att utvecklingen trots allt går åt rätt håll. Därför tycker jag att vi ska ha en förlåtande inställning. Det är inte rimligt att anklaga någon i dag för vad någon föregångare sagt för massor med år sedan. Men det finns ett viktigt men: förståelsen förutsätter att partierna inte ägnar sig åt historieförfalskning och vägrar göra upp med sitt förflutna.

Den som läser dagens Vänsterpartistiska eller moderata partiprogram hittar knappast något flirtande med odemokratiska ideal. Sverigedemokraternas principprogram innehåller däremot flera resonemang som är minst sagt tvivelaktiga ur ett demokratiskt perspektiv.

När SD beskriver sin syn på oss människor sägs att vi alla har en ”nedärvd essens”, som kan vara unik för var och en men som också förenar vissa grupper. Allt tal om raser och rasskillnader är förvisso numera borta ur programmet, men kvar finns alltså föreställningen att vi människor tillhör olika grupper med olika egenskaper. Vi nordbor är till vår natur utrustade med andra värderingar och egenskaper än andra.

Det här resonemanget leder sedan fram till slutsatsen att samhället inte mår bra av att människor blandas. Alla kan förvisso bli svenskar, men för att bli riktig svensk måste du omfattas av den svenska kulturen. Vem som avgör vem som är riktig svensk framgår inte, men tydligt är att vi även som svenskar delas upp i ett ”vi” och ett ”dom”.

Jag vet att anklagelser om ”rasism” och liknande sällan gör intryck. Särskilt när anklagelserna handlar om något som hände för länge sedan. Däremot tycker jag att vi allt för sällan går till källorna, det vill säga parti- eller principprogrammen, för att ta reda ut vad partiernas mest aktiva har för människo- och samhällssyn.

Jimmie Åkesson och Sverigedemokraternas partiledning har förklarat att det råder nolltolerans när det gäller rasistiska åsikter och uttalanden inom partiet. Några riksdagsledamöter har som sagts rensats ut och lokalt har det på sina håll rensats rent helt och hållet.

Det blir emellertid svårt att tro på att partiet i grunden har förändrats så länge partiet behåller ett principprogram med en minst sagt märklig människo- och samhällssyn.

Annons

Annons
Annons
Annons
Annons