Annons

Lars Stjernkvist: Få kommer att jubla när det blir Annie Lööf

Det är väl lika bra att börja med den fråga som alla krönikörer förväntas tycka till om i dessa dagar. Jag tycker att Stefan Löfven borde bli statsminister men om jag måste gissa vem det blir, då gissar jag att det blir Annie Lööf.
Lars StjernkvistSkicka e-post
Publicerad 21 september 2018
Lars Stjernkvist
Detta är en personligt skriven text i Borås Tidning. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Nästa statsminister, om BT:s krönikör Lars Stjernkvist får gissa.
Nästa statsminister, om BT:s krönikör Lars Stjernkvist får gissa.Foto: Janerik Henriksson/TT

Återkommer snart till frågan om statsminister, men först några rader om samtalsklimatet i svensk politik. Diskussionen före och framför allt efter valet har avslöjat en enligt min mening skrämmande bild av umgänget i maktens korridorer. Jag förstod att blockpolitiken var cementerad och att det fanns låsningar mellan partier och politiker, men uppenbarligen är det betydligt frostigare än jag kunde ana. På annat sätt kan jag inte förstå att debatten efter valet är lika oförsonlig som den var före valet. När Socialdemokraternas gruppledare skickar ett sms till sin kollega i Centerpartiet, ja, då får han och hans parti svaret på en presskonferens.

Om ett land ska fungera måste det vid sidan av alla offentliga debatter också pågå ett informellt samtal. Det måste vara möjligt att testa idéer och göra diskreta sonderingar utan att det basuneras ut på presskonferenser. Missförstå mig inte, jag efterlyser inte uppgörelser bakom stängda dörrar, Nej, för mig är det självklart att politikernas arbetsplats fungerar som andra, nämligen att det vid sidan av formella samtal förs informella över en kopp kaffe.

Annons

Jag vill inte idyllisera den tid då jag själv var aktiv i rikspolitiken, men visst hade jag en hel del informella kontakter med andra partiföreträdare. Vid ett tillfälle pratade jag med en kollega i Centerpartiets ledning, och det blev just inte mer än ett informellt samtal. Vid ett annat ringde jag en kollega i Miljöpartiets ledning, och det samtalet var ett av många som ledde till att Socialdemokraterna och Miljöpartiet så småningom inledde formella förhandlingar.

Det är möjligt att det är blockpolitiken i kombination med SD-s framgångar som har orsakat den här absurda situationen. Plötsligt har samtal blivit synonymt med samarbete, och därför har det utvecklats en beröringsskräck. Hur som helt, för mig är det självklart att makthavare kan prata förtroligt med varandra eftersom de har ett gemensamt ansvar för landet.

Nog om det. När detta skrivs är allt lika oklart som på valnatten. Det logiska i ett låst läge borde vara att söka en samling i mitten. När det inte går att forma en regering som flertalet tycker är bäst får man helt enkelt nöja sig med en som flertalet tycker är minst dålig. Och den finns rimligen någonstans i mitten. Stefan Löfven är ledare för det största partiet och hans parti ligger något till vänster om mitten varför han borde vara den naturlige statsministern.

Men om ingen vågar bryta dagens blockpolitiska låsning, då är Annie Lööf och en regering med Centerpartiet och Liberalerna ett alternativ. Få kommer att jubla över en sådan lösning, men många kan möjligen se det som det minst dåliga alternativet. Det skulle förvisso bli en regering med ett bräckligt stöd, men samtidigt förhoppningsvis ett slut på det förlamande blocktänkandet.

Annons
Annons
Annons
Annons