Stjernkvist: Det finns det som är värre

Ledarkrönika Artikeln publicerades
STOCKHOLM 20180813 
Valaffischer vid Stadhusbron, med bilder p Centerpartiets partiledare Annie Lˆˆf Socialdemokraternas Stefan Lˆfven.
Foto: Erik Simander / TT / kod 11720
Foto: Erik Simander/TT
STOCKHOLM 20180813 Valaffischer vid Stadhusbron, med bilder p Centerpartiets partiledare Annie Lˆˆf Socialdemokraternas Stefan Lˆfven. Foto: Erik Simander / TT / kod 11720

Det finns många socialdemokrater som tycker att partiet med näbbar och klor ska försvara arbetsrätten och dagens spelregler på arbetsmarknaden och med samma kraft motsätta sig en liberalisering av bostadsmarknaden.

I sak håller jag med. Politiker bör över huvud taget vara försiktiga med att lägga sig i det fack och arbetsgivare sköter bättre. Och i ett läge när hyrorna redan är höga är det ingen klockrent logisk lösning att underlätta för ytterligare höjningar. Men när det är sagt, är det verkligen dessa frågor som är allra viktigast i dagens läge?

Centerpartiets och Liberalernas förslag om sänkta marginalskatter och andra skattesänkningar har inte orsakat samma oro och upprördhet inom mitt parti. Det borde de göra.

En positiv bieffekt med samarbete är att de inblandade tvingas tänka igenom vad som är viktigast. Var gränsen går då kompromissernas positiva resultat inte längre är värda eftergifterna

För mig är Socialdemokraternas själva grundidé att i varje läge försöka göra så mycket som möjligt för att öka jämlikheten i samhället. Det leder mig fram till två helt avgörande slutsatser: För det första tycker jag att partiet i alla lägen ska sträva efter att få igenom så mycket som möjligt av sin politik. Kompromissandet, resultatpolitiken, är alltid at föredra framför renlärighet. Men det finns ett men, nämligen att kompromisserna måste leda till att jämlikheten försvaras bättre med än utan dem.

Med den utgångspunkten har det gått tungt för mitt parti under senare år. Enligt Nordiska ministerrådets senaste ekonomiska rapport så har Sverige den snabbaste ökningen av inkomstskillnaderna inom hela OECD. Rapportförfattarnas slutsats är att det behövs en kraftig omfördelning från kapital till arbete, robusta trygghetssystem och kraftfulla åtgärder för att få in människor på arbetsmarknaden.

Arbetslivet förändras i rask takt och om dagens och morgondagens arbetssökande ska kunna konkurrera om de jobb som skapas krävs en utbyggd och förbättrad utbildning på alla nivåer. Trygghetssystem och utbildning kostar pengar, och därför borde Socialdemokraterna försvara relativt höga skatter mer än något annat.

Jag vet, det är ingen höjdare opinionsmässigt i en tid när populister till höger och vänster hävdar att det går att stärka välfärd och sänka skatter samtidigt. Men som sagt, det gäller att bestämma sig för vad som är viktigast och vad som i det långa loppet gör ett parti relevant och intressant.

Trots populisterna, det finns åtskilliga undersökningar som visar att svensken är beredd betala höga skatter, under förutsättning att de går till rätt saker och tas ut rättvist. Därför är sänkta skatter, framför allt om de sänkts för de med höga inkomster, ett grundskott mot möjligheterna att minska skillnaderna i samhället.

Kort sagt, en uppluckrad arbetsrätt är ingen höjdare, men det finns det som är värre.

 

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Borås Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.