Stjernkvist: Är M verkligen det största hotet mot S?

Ledare
Stefan Löfven sommartalade i söndags vid Rademachersmedjorna i Eskilstuna.
Foto:

När statsministern och Socialdemokraternas partiledare Stefan Löfven i söndags talade i Rademachersmedjorna i Eskilstuna så var det folkligt, festligt och fullsatt. Han pratade om konflikten mellan högern och vänstern i svensk politik, och att den avgörande gränslinjen går mellan skattesänkare och välfärdsbyggare. Budskapet gick hem.

Artikeln publicerades 23 augusti 2017.

I samma tal efterlyste Löfven ett samarbete över blockgränsen, och hänvisade till just Eskilstuna där Socialdemokraterna efter senaste valet bildade en koalition tillsammans med Moderaterna och Centerpartiet.

Därmed formulerar han, om än indirekt, den fråga som uppenbarligen ingen riktigt vill svara på, och som därför förlamar svensk politik: Är höger-vänster-konflikten viktigare än konflikten med populister och främlingsrädda? Eller annorlunda uttryckt, ur ett Socialdemokratiskt perspektiv, är Moderaterna eller Sverigedemokraterna det allvarligaste hotet mot de egna värderingarna?

Det är inte möjligt att svara både-och, och jag tror inte heller att det går att avdramatisera frågorna om öppenhet, invandring och samarbete över gränserna genom att retoriskt och politiskt förstärka höger-vänster-konflikten.

Det svenska politiska landskapet ser ut som det gör just nu, och det betyder att vill man få något gjort krävs samarbete. För att åstadkomma hyfsat stadiga beslut måste partierna antingen bryta upp blockgränsen eller samarbeta direkt eller indirekt med Sverigedemokraterna.

Det finns förstås ett tredje alternativ, nämligen att det fortsätter som nu. Visst har regeringen lyckats få till en rad breda och därmed sannolikt långsiktiga överenskommelser med delar av den tidigare alliansen. Nu senast kom som bekant regeringen överens med Moderaterna och Centerpartiet. Samtidigt innebär den nuvarande ordningen att regeringskrisen hela tiden lurar bakom hörnet.

Dessutom: främlingsrädslan finns på riktigt, och den försvinner inte bara därför att alla andra än SD pratar om skatter och om skolan och om sjukvården. För att dämpa oron krävs det som alltid krävs för att göra något åt samhälleliga och mänskliga bekymmer, nämligen konkreta beslut som leder till konkreta förbättringar. Det krävs en politik som visar att det går att förena respekt för asylrätten med en reglerad invandring. Det krävs konkreta beslut som gör att människor som har rätt att vara i vårt land ges en chans att få jobb och egen försörjning inom en rimlig tid.

Det kommer att krävas omfattande investeringar i framför allt utbildning för att förhindra segregation och för att vi på ett bra sätt ska kunna ta till vara människors förmågor. Det krävs en regering som vill och kan agera med kraft i internationella sammanhang för att åstadkomma ett bättre samarbete över gränserna.

Det här är, som jag ser det, den viktigaste uppgiften inom överskådlig framtid. Om vi inte klarar den, ja, då lär vi få betydande svårigheter försvara och utveckla välfärden. För att klara uppgiften krävs samarbete mellan partier som i de här frågorna har en hyfsad samsyn.

Kort sagt, Eskilstunapolitikernas förmåga att forma en fungerande majoritet behövs i hela landet.