Stefan Eklund: Terrorns drivkrafter

Borås Artikeln publicerades

Bakom terrorn finns det strukturella samhällsproblem. Vi får inte sluta prata om det.

Fransk polis rycker ut i samband med terrordådet i Strasbourg. Terroristen, Chérif Chekatt, visade sig ha samma bakgrund som de flesta islamistiska terrorister.
Foto: Jean-Francois Badias
Fransk polis rycker ut i samband med terrordådet i Strasbourg. Terroristen, Chérif Chekatt, visade sig ha samma bakgrund som de flesta islamistiska terrorister.

Terrordådet i Strasbourg påminde oss om att hotet från våldsamma handlingar i islams namn inte är över trots att IS inte längre är att betrakta som en framgångsrik rörelse, sett till makt och geografisk spridning.

Den här gången hette mördaren i Guds namn Chérif Chekatt, och hans bakgrund är närmast identisk med de flesta religiösa terrorister som har slagit till på europeisk mark de senaste åren. Det är en bakgrund som ställer frågan om den egentliga orsaken bakom våldsdåden. Och svaret? Det går inte att hitta i islam i sig, utan i välfärdssamhällets allt mer växande klyftor.

Engelska The Guardian publicerade i veckan en genomgång av några av de mest uppmärksammade terrordåden i Frankrike de senaste åren. Anledningen var att Chérif Chekatt enligt den franska polisen var en typisk ”gangster-jihadist”: Ung man, född i Frankrike men uppvuxen i fattig immigrantmiljö. Han inledde sin brottsbana i tonåren med småbrott, som så småningom övergick i knarkhandel och rån. Han var dömd för brott vid 27 tillfällen. Han radikaliserades under en fängelsevistelse.

Detta känns igen från andra dåd i Frankrike:

Mohamed Merah, som dödade tre poliser och fyra judiska medborgare i Toulouse 2012, hade 18 domar för småbrott på sig vid 23 års ålder.

Said och Chérif Kouachi, bröderna bakom Charlie Hebdo-attacken 2015, där tolv människor mördades, samt Amédy Coulibaly, som samtidigt tog gisslan och dödade fyra människor i en kosher-butik i Paris, var alla kriminellt belastade unga män från Paris slumartade utkanter.

Zied Ben Belgacem, som sköts ihjäl under en misslyckad terrorattack på Orly-flygplatsen i mars 2017, hade ett omfattande kriminellt förflutet av misshandel, rån och knarkbrott.

Karim Cheurfi, som dödade en polis på Champs Élysées i april 2017, hade suttit mer än tolv år i fängelse för mordförsök, misshandel och rån.

Radouane Lakdim, som mördade en polis vid en gisslansituation i mars i år, var en dömd småkriminell.

I samtliga fall handlar det om kriminella unga män som inte har hittat sin plats i det franska samhället. Det finns inget försvar för deras handlingar och samhället måste ständigt öka sina säkerhetsåtgärder för att förhindra nya terrordåd. Men det räcker inte. Och det finns gränser för vad ett demokratiskt samhälle kan göra. BT:s Mikael Hermansson utryckte det på denna sida i torsdags med anledning av morden i Strasbourg: ”Så länge terroristerna blir fler och mer förslagna får vi vackert finna oss i att dela ansvaret för att försöka hitta andra, bättre lösningar på det dubbla problemet med terrorismens drivkrafter och att hantera det öppna samhällets sårbarhet.”

För sårbarheten är stor. Och de potentiella terroristerna är många. Franska polisen har en lista med över 20 000 personer som man bedömer kan vara radikaliserade och möjligen våldsbenägna. Chérif Chekatt var en av dem. I Sverige gjordes i veckan ett större tillslag i syfte att avvärja ett planerat terrordåd. Risken finns här också. Säkerhetstänkandet behöver vara högt utvecklat.

Men drivkrafterna? Terroristen har alltid ett personligt ansvar för sina handlingar som inte kan pratas bort eller glömmas. Men när populistiska krafter idag, som exempelvis svenska SD, pekar ut världsreligionen islam som förklaring till de terrordåd som sker är det grunt och ovärdigt en seriös diskussion. Det är viktigt att våga prata om strukturer istället. De franska exemplen ovan visar på ett samhälle vars klyftor skapar social misär, kriminalitet och drogmissbruk. Ur de klyftorna föds förtvivlan och våld. Det är ett allvarligt problem att det utnyttjas av religiösa extremister, det ser vi exempel på även i Borås, vilket ni kan läsa om i ett reportage i dagens BT. Men det stora problemet är det samhälle som inte förmår ta hand om och integrera sina medborgare, oavsett ursprung och tro. Detta bör betraktas som ett politiskt misslyckande, inget annat.

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Borås Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.