Stefan Eklund: Stefan Eklund: Med systemskifte i sikte

När Trump kallar den fria pressen för ”folkets fiende” bryter han fullständigt med en tradition där den politiska makten har värnat journalistiken som en av grundpelarna i den amerikanska konstitutionen. Sulzberger citerar tre presidenter:

USA:s tredje president (1801–1809) Thomas Jefferson: ”Allmänheten kan endast skyddas av en fri press.”

John F Kennedy (1961–1963) varnade för riskerna för ett ”fritt samhälle utan en väldigt, väldigt aktiv press.”

Ronald Reagan (1981–1989): ”Inget är mer fundamental för vår fortsatta framgång än en fri, stark och självständig press.”

Det här är presidenter som alla hade åsikter om hur pressen beskrev dem och deras handlingar (det gäller inte minst Roland Reagan), men det var dem främmande att peka ut journalister som ”folkets fiender”. Tvärtom, de insåg vikten av en seriös journalistik för att behålla demokratin levande.

Märkligt nog, när jag skriver det här anar jag en trötthet i den allmänna svenska synen på Trump. Hans upprepade lögner och svartmålning av journalister har blivit vardagsmat, det är som om han har blivit en självklar del av den svenska medvetenheten. Det är inte bra. Det betyder att vi inte är vaksamma när liknande mönster börjar synas i Sverige.

För det gör det redan. Aftonbladets Peter Kadhammar räknar i en läsvärd krönika i torsdags upp en lång rad uttalanden av Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson där han, förutom att underkänna det demokratiska systemet genom att påstå att den nya svenska regeringen inte är legitim, regelmässigt anklagar politiska motståndare för att vara lögnare; det kan gälla Annie Lööf (förstås), men också Carl Bildt, Jan Björklund, Magdalena Andersson och så vidare. Föga förvånande gäller det också pressen, bland Kadhammars exempel finns SVT och den obehagliga kampanjfilm SD gjorde inför valet där media klumpas ihop med politiska motståndare och sägs ”skapa problem för vårt land /.../ framför allt genom era lögner”.

Är det början på ett systemskifte vi ser? Kommer man i framtiden att se tillbaka på den här perioden som den när journalistiken förlorade sin viktiga roll i demokratin? Det är ingen tvekan om att Trump och Åkesson är ute efter att oskadliggöra journalistiken och istället ge den ett nationalistiskt uppdrag, precis som skett i Orbans Ungern och Erdogans Turkiet. En sådan åtgärd genomfördes för övrigt nyligen i Danmark där public service numera är ålagda att värna dansk kultur och ha sin bas i en ”kristen tradition”.

SD skulle älska att få sätta tänderna i svenska public service på liknande sätt. Jimmie Åkessons attack på P3 under valrörelsen är ett exempel på det. Han sade: ”En skitkanal. Hade jag varit chef här hade jag lagt ner P3 för länge sedan. Jag tycker det är vänsterliberal smörja rakt igenom.”

Journalistik som granskar makten har en lång tradition. A.G. Sulzberger avslutar sin text med att slå fast att New York Times har fullföljt det uppdraget i 167 år under 33 presidenter. Tidningen har agerat oberoende, ställt de svåra frågorna och sökt sanningen vad konsekvensen av det än inneburit. Och det tänker man fortsätta med. Det är en ambition som delas av den seriösa svenska pressen.

Den politiker som kritiserar den ambitionen är ute efter ett helt annat samhälle än det vi har idag. Tro inget annat.