Annons

Mikael Hermansson: Snart återstår bara ny folkomröstning som trovärdigt alternativ

Under tisdagen tvingas premiärminister Theresa May att ännu en gång backa om hur det brittiska EU-utträdet ska genomföras.
Mikael HermanssonSkicka e-post
Ledarkrönika • Publicerad 26 februari 2019
Mikael Hermansson
Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Borås Tidning politiska etikett är moderat.
Premiärminister Theresa May på väg till underhuset för att ännu en gång tvingas medge att hon får backa om den brittiska utträdet ur EU.
Premiärminister Theresa May på väg till underhuset för att ännu en gång tvingas medge att hon får backa om den brittiska utträdet ur EU.Foto: Matt Dunham

Det går inte krångla med förhandlingar som inte leder någon vart, och det hjälper inte att tricksa med ordningen för omröstningar i underhuset. Förr eller senare måste premiärminister Theresa May medge att det brittiska utträdet måste skjutas på framtiden om det inte ska genomföras utan ett avtal med EU.

Under tisdagen infann sig det tillfället. Den som vill kan naturligtvis säga att verkligheten hann ikapp Theresa May ännu en gång. Under förmiddagens regeringssammanträde tvingats hon att medge för sina ministrar, att det kan komma att bli nödvändigt att skjuta på utträdet i minst tre månader.

Annons

Men det är inte EU som ställer till – det den här gången heller. Det är uteslutande den brittiska regeringens val av strategi som inte håller.

Nu handlar det inte längre om det enkla valet mellan ”Mays deal eller ingen deal alls”, utan istället om ”ingen deal alls eller att skjuta upp utträdet”. De samtal som May hade i Bryssel under förra veckan och under toppmötet i Sharm-el-Sheijk gav inga andra besked än att nuvarande avtal ligger fast. Storbritannien måste acceptera den lösning om gränsen mellan Nordirland och Irland som omfattar delat ansvar och som innebär att endera part inte ensamt kan bestämma om hur det ska tillämpas. Den så kallade Backstop-klausulen kan inte tas bort – däremot kan den ges en politisk inramning där Storbritannien och EU anger syftet på ett sätt som gör att ömsesidigheten blir begriplig.

De två senaste månadernas många debatter om omröstningar i underhuset har sett regeringen vinna några omröstningar men förlora andra. Förutsättningarna för att få till ändringar i det avtal som underhuset har avvisat med eftertryck – ingen regering har sedan parlamentarismens genombrott förlorat med så stor marginal – har hela tiden försämrats på grund av att May inte kunnat leva upp till sina löften. Att åka till Bryssel för att få EU:s 27 medlemsstater, EU-kommissionen och EU-parlamentet att ändra sig var helt enkelt inget som den brittiska premiärministern mäktade med.

Det mesta talar för att underhuset även nästa gång det blir aktuellt att rösta säger nej till Mays avtal, men också till ett utträde utan avtal. Då återstår i första hand att begära att få ett uppskov på tre månader, vilket May medgav på tisdagen.

Men precis som Kenneth Clarke, EU-vänlig parlamentsledamot för tories och före detta finansminister i såväl Margaret Thatchers som John Majors regeringar, påpekade i ett svidande inlägg under tisdagseftermiddagens frågestund med premiärministern, blir ett uppskov i sig meningslöst så länge det bara finns det avtal som nu ligger på bordet.

Utan ett nytt avtal kommer ett uppskov bara att leda till ett behov av fler.

I det läget återstår i praktiken bara att genomföra en ny folkomröstning.

En sådan börjar nu bli ett realistiskt alternativ.

Och Theresa Mays strategi har gått från orealistisk till hopplös.

Annons
Annons
Annons
Annons