Slöjförbud och tiggartillstånd vittnar om djupa sprickor
Tidigare i veckan röstade kommunstyrelsen i Borås ner ett förslag från Moderaterna och Kristdemokraterna som hade udden riktad mot de tiggare som vistas i Borås. Oavsett att förslaget var formulerat som att detta handlade om ett utslag av välvilja och omsorg om fattiga människor, var lätt att få uppfattningen att syftet var ett annat.
Att vilja ta rygg på Eskilstuna kommun, som infört krav på polistillstånd för ”passiv pengainsamling” med det uttalade syftet att göra det så svårt som möjligt för tiggarna att befinna sig i kommunen, säger det mesta.
Men om exempelvis Eskilstunas kommunstyrelseordförande Jimmy Jansson (S) är öppen med vad han ser som tillståndsgivningens avsikt – att bli av med tiggarna – valde M och KD i Borås att formulera sig otydligare. Partierna säger sig vilja följa utvecklingen i Eskilstuna, och om systemet med tiggeritillstånd fick ”övervägande positiva” konsekvenser skulle något liknande kunna införas även här.
Samma distanserande förhållningssätt använder sig nu även Moderaternas partistyrelse av inför den stundande stämman i höst, men då handlar det om viljan att låta staten utreda ett slöjförbud i skolan.
I en intervju med Dagens Nyheter säger partisekreteraren Gunnar Strömmer dock att ”vi är inte beredda att i nuläget säga ja till ett förbud men vi kan heller inte avfärda de argument som finns. Det ansvarsfulla sättet att ta det vidare är att samordna frågan i en ordentlig utredning”. Strömmer som är en omdömesgill partiföreträdare, är till skillnad från partivännerna och allianskamraterna i Borås mycket tydlig med att förslaget har en mycket svår baksida: ”Principiellt är det en avvägning mot religionsfriheten, hur långt föräldrars bestämmanderätt ska gå om man väger det mot andra viktiga intressen som jämställdhet och lika behandling.”
Förbudsförespråkarnas argument är att ett förbud skulle motverka hedersförtryck. Men det finns också starka röster inom och utanför partiet som bestämt menar att ett sådant förbud snarare fördjupar unga flickors utsatthet, bland annat genom att det ökar avståndet mellan föräldrarna och skolan.
Principiellt ska såväl tiggar- som slöjförbud avvisas, men också av praktiska skäl: Polisen har annat att göra, lärare och skolpersonal ska inte tvingas agera moralpoliser.
Men det vore samtidigt alldeles för lätt att därmed också betrakta alla förslag som rör i den riktningen som entydiga uttryck för att Moderaterna håller på att förlora sin frihetliga identitet på bekostnad av framväxten av en mer auktoritär. Det mest påtagliga intrycket blir istället att det på ledande håll inom partiet råder en påtaglig krismedvetenhet om bristen på klarhet och samsyn. Hanteringen vittnar nämligen framför allt om en smärtsam insikt: Resultatet av att inte släppa fram dessa frågor till debatt kan bli att sprickorna i ett redan svårt kluvet parti vidgas ytterligare.
Debatten på partistämman i höst kommer i detta avseende att bli synnerligen intressant.
