Skillnader som väcker oro
Två undersökningar från Skolverket respektive Lärarnas riksförbund visar att vi i Sverige 2012 befinner oss mycket långt ifrån denna idealbild. Enligt Skolverket har skillnaden mellan de bästa och sämsta skolorna ökat markant sedan slutet av 1990-talet.
Lärarnas riksförbunds undersökning, som omfattar hela 400.000 elever från fyra årskurser, visar att skillnaden mellan de svagaste och starkaste eleverna har ökat med 30 procent. Även denna mätning kartlägger det senaste decenniet.
Det är kort sagt skillnad på om man är född i Bromma eller Rinkeby för att ta två exempel från Stockholms län som verkar innehålla extremerna på skolområdet.
Skolans förutsättningar förändras ständigt. Det fria skolvalet och framväxten av friskolor har förbättrat möjligheterna för ambitiösa elever att utvecklas i en stimulerande miljö. Att ungdomar söker sig från Rinkeby till Stockholms innerstad är inte problemet.
Det är däremot bekymrande att skolor i utsatta områden fortsätter halkar efter och att tendensen är att gapet ökar.
Det har på senare år invandrat fler som kommer in i skolsystemet längre upp i skolåldern och med en begränsad skolgång bakom sig. Detta är en orsak till det glapp som medför ökade krav på skolvärlden, mer anpassning och mer stödundervisning.
Mer tid med lärare är dock inte liktydigt med en större pengapåse från staten till kommunerna eller större satsningar från kommunernas sida.
I fredagens BT beskrevs hur lärarna på Särlaskolan stannar kvar efter skolans slut och hjälper till med läxläsning. Stödjande föräldrar har givetvis också betydelse för elevernas resultat liksom en skolmiljö där plugghästen möter uppskattning från andra elever.
Kommuner, skolledning och engagerade lärare kan skapa en miljö där elevernas förutsättningar spelar mindre roll.
Det sämsta som skolan och vuxenvärlden kan göra för barn med sämre förutsättningar är att sänka ribban och kravet på prestationer. Den läxan är lika gammal som skolsystemet självt.
Ledarredaktionen
