Hermansson: Skadan är redan skedd, Lööf

Ledare Artikeln publicerades
Foto: Tommy Pedersen/TT

I torsdagens tidning löd rubriken här på ledarsidan ”Centerns väg har aldrig varit den rakaste”. I dag tvingas vi konstatera att partiet har gått vilse.

Dagen innan det judiska nyårsfirandet inleddes, fattade Centerpartiet ett beslut som genomfört kan komma att omöjliggöra judiskt liv i Sverige. Att ta ställning för att verka för ett förbud mot religiös omskärelse av pojkar förändrar bilden av ett parti som i tider av manifesterad intolerans mot minoriteter har haft förmågan att tala klarspråk om faran med att ge krafter som verkar i denna anda makt och legitimitet.

Det hjälper knappast att Annie Lööf redan under söndagen försökte ta udden av det hela genom att reducera beslutet till att vara ”ett av hundratals beslut” som stämman har träffat. Det hedrar dock Lööf att hon trots allt lovade att denna påtagliga inskränkning av både judiskt och muslimskt religiöst liv, för att inte tala om av den grundlagsfästa religionsfriheten i sig, inte är något ”vi kommer att skriva riksdagsmotioner om”.

Men skadan är ändå redan skedd.

Judiska centralrådets ordförande Aron Verständig svävade inte på målet i sin kommentar till TT efter beslutet: ”Som det har varit hittills har det enbart varit ytterkantspartierna som drivit frågan, och personer som av främlingsfientliga skäl velat inskränka judar och muslimers rätt att utöva sin religion. Jag och många andra i den judiska gruppen har länge uppskattat Centerpartiet för deras liberala och toleranta politik, men sedan gör man motsatsen”.

Hans och rådets bedrövelse är begriplig. Ett klassiskt folkrörelseparti ska varken gå hand i hand med Vänsterpartiet eller främlingsfientliga Sverigedemokraterna. Stämmobeslutets innehåll ligger nära vad exempelvis SD:s partisekreterare, riksdagsledamoten Richard Jomshof under ett antal år har motionerat om i riksdagen.

Tidningen Dagens ledarkrönikör Joel Halldorf skriver i en kommentar till beslutet att detta handlar om ”en begränsning av judiskt liv som för tankarna till just trettiotalets Tyskland”. Rimligen har Centerpartiet bättre än Sverigedemokraterna lärt sig den läxa som historien bestått det moderna samhället med.

Men det är knappast en uttalad antijudisk eller för den delen antimuslimsk agenda av 30-talssnitt som döljer sig bakom röstsiffrorna 314 för och 166 emot, utan snarare vad beslutets tillskyndare kallar en ”liberal principfråga”. Det är dock en förenkling som leder till självmotsägelse. Rimligen kan inte ett liberalt samhälle utesluta människor med annan samhällssyn eller verklighetsuppfattning – läs religiös – utan att i såväl princip som praktik bli illiberalt.

Det svenska samhället rymmer många trosuppfattningar. Religiositet kan visserligen utövas privat men är till sin natur i regel kollektiv. Därmed är den också kulturbärande och gemenskapsfrämjande. Som BT:s krönikör Andreas Johansson Heinö tidigare har konstaterat på denna sida kan motsägelsefulla uppfattningar i frågan om omskärelse mycket väl kan mötas i debatt. Ur ett samhällsperspektiv omgärdas den dock av givna begränsningar:

”Balansen fungerar så länge vi är återhållsamma med statens tvångsmakt. Den fungerar så länge vi avstår från att vädja till majoritetens mest primitiva känslor. Den fungerar så länge lagen skyddar minoriteter från klåfingriga förbudsivrare som förväxlat majoritet med rättfärdighet”.

Inte bara vilse, Centerpartiet har också tappat den balansen. Det finns inget annat sätt att återfå den än att riksstämmans beslut görs om intet.