Ska även Sverige tortera barn?

Även barn till IS-terrorister torteras nu till erkännande och utpekanden av misstänkta. Domare bortser regelmässigt från alla sådana uppgifter om omänsklig hantering. Barn döms i rättegångar som inte i något avseende kan beskrivas som rättssäkra. Enligt HRW hålls 1500 i fängsligt förvar av kurdiska och irakiska myndigheter, 185 har utländskt medborgarskap. Om svenska eller nordiska barn ingår i den gruppen framgår inte av rapporten. Svenskt och västerländskt rättsmedvetande står oavsett vilket främmande inför all sådan hantering.

Att det i dagens debatt förekommer inslag som förespråkar att de tillfångatagna ska hanteras enligt ”öga-för-öga” principen är på samma gång sorgligt och upprörande. Det påverkar inte de rättsvårdande instansernas oberoende – även om det råkar vara omdömeslösa riksdagsledamöter som Hanif Bali (M) anger tonen i skallet. Den omedelbara faran ligger istället i innehållet och intensiteten i debatten bidrar till att snabbt sänka tröskeln och förråa samtalet medborgarna emellan. På sikt kan det också leda till en politisk konflikt mellan ”folk” och ”elit” om vilken rättsuppfattning som ska råda i samhället.

Det från politiskt håll ofta avgivna löftet om att riksdagen ska ”ta i med hårdhandskarna” mot allt från gängvåld till potentiella terrorister har länge avsett allt från proaktiva poliser till hemlig, övervakning, nattöppna jourdomstolar och fler fältassistenter. Men om den mordiska galenskap som vi sett återkommande exempel på under vad som mycket väl kan vara det mest utbredda och omfattande terrorväldet i modern tid nu tar sig uttryck i åsikter i den svenska debatten som är helt främmande för vårt rätts- och samhällsmedvetande – då kan kravet på att ”hårdhandskarna” har ett annat innehåll komma snabbt.

Just nu kretsar debatten om var och hur de IS-terrorister och deras anhöriga som gjort sig skyldiga till brott ska dömas. Snart bör debatten handla om vad det vi talar om gör med oss under tiden.