Se över artskyddsförordningen

Ledare
Tjäderstammen är i dag stark.
Foto:

Några tjädrar i Bollebygd påminner oss om kontraproduktiva regler för artskydd.

Artikeln publicerades 14 juli 2017.

Ett par i Bollebygd riskerar att förlora runt en halv miljon kronor på grund av motsägelsefulla regler om artskydd. Myndigheterna har svarat nej på en ansökan om att slutavverka en bit nyköpt skog. Det angivna skälet är att det finns en spelplats för tjäder i närheten (på grannens mark). Eftersom artskydd inte räknas som ett intrång i äganderätten får de ingen ersättning för den uteblivna inkomsten. Det hela blir inte mindre tokigt av det faktum att tjädern i Sverige inte är hotad.

Bakgrunden till fallet är att svenska myndigheter alltmer bokstavstroget följer en artskyddsförordning, som i grunden är ett direktiv från EU. Reglerna är från början inte avsedda som lagtext och skulle behöva anpassas för svenska förhållanden.

Just skyddet av tjäder är ett belysande exempel: Tjädern blev skyddad i dåvarande EG år 1979. Arten fanns då bara sparsamt i några få områden inom gemenskapens gränser. Fåglarna blev därför skyddade på individnivå. Reglerna har sedan hängt med när EU vuxit. I dag kan nitiska tjänstemän använda dem för att hejda avverkningar Sverige där det numer lär finnas runt 350 000 tjäderpar. Ingen hänsyn tas till att populationen som helhet inte är hotad.

Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen har uppmanat regeringen att se över artskyddsförordningen. EU-direktivet passar uppenbarligen inte för att implementeras rakt in i svensk lagstiftning. Reglerna i direktivet är motsägelsefulla och inte sällan kontraproduktiva. Vad innebär det för markägarnas vilja att bidra till naturvård om deras äganderätt sätts ur spel, utan att de kompenseras.

Artskydd är förvisso viktigt. En viss spelplats för tjädern kan vara värd att skydda även om populationen är stark. Men då måste markägaren rimligtvis kompenseras. Hela det ekonomiska ansvaret för artskydd kan inte läggas på enskilda.

Risken med de nuvarande reglerna är att de leder till minskat intresse att investera i skog, och påverkan på priset på skogsfastigheter. Vem vill ta lån för att köpa skog om värdet snabbt kan försvinna bara för att ett tjäderpar flyttar in på grannens mark.

När äganderätten åsidosätts är det som vanligt de små ägarna som drabbas. Stora skogsbolag kan hantera förlusterna, men människor som köpt eller ärvt små skogskiften riskerar att mista frukten av sitt arbete, sina pensionsbesparingar eller det som tidigare generationer slitit för att få lämna över till dem.

Frågan om artskyddsreglerna är nu en politiskt het potatis. Den rödgröna regeringen är nämligen splittrad i frågan om en översyn behövs. Miljöminister Karolina Skog (MP) sa i maj att en översyn inte är aktuell. Men Landsbygdsminister Lennart Bucht (S) menade samtidigt att frågan är öppen (Altinget 17/5). En ideologisk konflikt mellan MP och S skymtar fram.

I Sverige finns det 300 000 skogsägare. Deras engagemang är den kanske viktigaste förutsättningen för en fortsatt god naturvård och ett effektivt artskydd. Socialdemokraterna borde därför ta storstadspartiet MP i örat. Artskyddsförordningen måste ses över och anpassas till svenska förhållanden - samt inte minst till den för samhället grundläggande äganderätten.