Sätt åt de riktiga bovarna istället
Tidigare i veckan avgick Svenskt Näringslivs ordförande Leif Östling. Anledningen var det synnerligen omdömeslösa uttalande han gjorde i samband med den till granskning förklädda övning i skattepopulism som SVT:s Uppdrag Granskning ägnade åt svenskars placeringar i så kallade skatteparadis.
Östlings ord ”vad fan får jag för pengarna” kom spontant under intervjun och uttalades i samband med att han nämnde de mångmiljonbelopp han betalat i svensk skatt. De hamnade högst upp på löpsedlarna och bidrog därmed till att solka ner den organisation han företrädde.
Men i sak hade han inte gjort något fel. Skatt ska betalas i förhållande till lagar och regler. Skatteplanering är inte att smita ifrån skatt. I den mån det går att tala om moral i samband med skatt är det i dessa lagar och regler denna tar sig uttryck.
Resten är moralism; sådan bygger man inget hållbart samhälle på.
Något som däremot är direkt omoraliskt är att polisen inte får beslagta yrkeskriminellas tillgångar i den utsträckning som vore önskvärt.
Idag kan inte tidigare dömdas tillgångar beslagtas om de exempelvis stoppas i en rutinkontroll. Oavsett hur höga skulder de har till samhället, och oavsett om de kör värsta lyxbilen och blingar runt med ädelstenar och stora sedelbuntar så krävs det ny brottsmisstanke för polisen ska kunna beslagta tillgångarna.
Polismyndigheten och Ekobrottsmyndigheten vill se ökade möjligheter till så kallad distansutmätning. Kronofogden vill att det i sådana lägen ska gå att beslagta pengar och föremål även när brottsmisstanke saknas; det ska räcka med att den stoppade ska vara känd av polisen och ha skulder.
Nuvarande lag måste ändras. Den skyddar brottslingar och medverkar till att samhället och brottsoffren inte får sitt.
Gissningsvis planerar inte Uppdrag Granskning för ett program om detta.