Nyhetstips: 033-700 07 77 nyhetschefen@bt.se
Kontakt: 033-700 07 00 kundtjanst@bt.se
Ledare 2010-08-09 | Uppdaterad 2010-08-25
Behöver politiker vara kända för att uppskattas? Ofta lyfts politikernas anonymitet fram som ett demokratiskt problem och som ett misslyckande för politikerna. Men en duktig politiker är inte alltid detsamma som en känd politiker.
När Svenska Dagbladet gav sig ut på stan för att tillfråga stockholmarna huruvida de kände igen gruppledarna i Stadshuset var det få som kunde sätta ett namn under respektive porträtt. Över hälften kunde inte ens säga namnet på någon av gruppledarna (SvD 28/7).
Vissa politiker har försökt bättra på sitt kändiskap. Aftonbladet uppmärksammade för några dagar sedan att både Mona Sahlin (S) och Lars Ohly (V) farit med osanningar om idrottsprestationer i sitt förflutna. Sahlin säger sig ha vunnit ett distriktsmästerskap som ung och Ohly påstått att han spelat med fotbollslegenden Nacka Skoglund (Aftonbladet 4/8).
Det är lätt att förstå varför politiker gärna vill undfly anonymitetens gråa tillvaro. Men ur ett demokratiskt perspektiv är det snarare mer intressant att se till politiken än till politikerna. Måttet på om en politiker har fullföljt sitt mandat ska inte mätas i hur känd han eller hon är utan hur denne har skött sitt mandat.
Om politikerna ibland ljuger om sitt förflutna så är de desto mer sanningsenliga när det kommer till politiken och framtiden. Enligt tidningen Riksdag & Departement (R&D) har den sittande regeringen infriat fyra av fem vallöften (R&D 5/6). Räknar man därtill in vallöften som klubbats i riksdagen men som ännu inte har verkställts ökar siffran till hela 95 procent.
Alliansen har således varit duktig på att infria sina löften, en tradition de för övrigt delar med Göran Perssons två regeringar 1994-2002.
Den som vill sia om hur politiken efter valet ska se ut – oaktat vem som vinner – gör alltså rätt i att slänga ett extra vaksamt öga på de valmanifest som snart kommer att lanseras. Med 80 till 95 procents sannolikhet kommer de löften som ges där att bli verklighet de kommande fyra åren.
Valet behöver naturligtvis inte stå mellan att å ena sidan lägga ned tid på att genomföra politiska förändringar eller å den andra att göra den egna personen känd. Vissa lyckas alldeles utmärkt med båda uppgifterna.
Men många politiker kommer aldrig att bli kända på att engagera sig i långa förhandlingar, omständliga utredningar eller mödosam opinionsbildning. Inte desto mindre är det i denna anonyma tillvaro som grunden för demokratin läggs. Inte på röda mattor. Inte på champagnebjudningar.
Det mesta som sägs i en valdebatt är väl fördelningssnack, där man talar om hur illa det går om någon annan får din röst. Sedan sätter man fokus på någon liten detalj, utan att sätta in den i sitt rätta sammanhang. Löften är väldigt sällsynta, och skulle det vara så att man inte står upp till mer än 80-90 % av de få löften man ger, är det ju förskräckligt.
Hur kan man driva en valrörelse utan att tala om sina ställningstaganden i EU frågor? När vi vet att de viktigaste besluten kommer därifrån.
En människa dör var tredje sekund på grund av sin avfallshantering. Är detta det bästa preventivmedlet? Många vill hävda att man inte ska blanda ihop religion och politik. Men var är grunden till våra krig?
Moderater går omkring och säger att Miljöpartiet är livsfarliga. Och frågar man på vilket sätt, får man svaret. Det vet jag inte. Sådana uttalanden är typiska för moderater, man kommer med påståenden som man hört från de som de tror kan mycket. Och då får man sådana effekter i toppstyrda partier. Även sossar, folkpartister och kanske mest av allt KD är toppstyrda.
När kommer en så konkret fråga upp som att minska antalet riksdagsledamöter till hälften? Vi måste ju finansiera vårt EU medlemskap på något sätt. Och eftersom det blir mindre jobb i riksdagen, så är det väl logiskt att minska personalen där.
Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!
Victoria Ramalho
victoria.ramalho@bt.se
Telefon: 033-700 07 86