Säkert jobbigt – men det är på tiden att AF reformeras
För Sjuhärads del innebär det att kontoren i Mark, Tranemo, Svenljunga och Ulricehamn avses att läggas ner. Verksamheten koncentreras till Borås. 25 anställda berörs av flytten. Hur många som i slutändan omfattas av varslet avgörs senare.
Förändringen är i alla avseenden begriplig. Den jättelika jobbmyndigheten har länge haft mycket svårt att göra vad som alla tror är dess huvuduppgift – att förmedla jobb. Men så är inte fallet, vilket utredning efter utredning har visat. I många avseenden är det därför välkommet att det nu genomförs en omstrukturering av verksamheten.
Det beklagande som under torsdagen hörts från arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) kan inte tas på allvar. Att försöka lägga ansvaret för nedläggningsbesluten och varslen i generaldirektören Mikael Sjöbergs knä är att göra det väl lätt för sig. Den rödgröna regeringen borde ha tagit sin hand från AF för länge sedan.
Ansvaret för att så inte har skett ligger i Ylva Johanssons knä. Nu är det dags att ta tag i problemen.
Det främsta argumentet för att förändra eller rentav helt lägga ner är att mindre än 15 procent av alla jobb som tillsätts går via AF. De flesta förmedlas och tillsätts på andra vägar, inte minst gör fristående aktörer ett långt bättre jobb med jobben.
AF har inte heller varit den goda aktör som efterfrågats när klyftan på arbetsmarknaden har vuxit sig allt vidare och djupare. Vad OECD:s statistik över sysselsättning visar är att Sverige är sämre än de flesta andra jämförbara länder när det gäller att se till att utrikes födda matchas till jobb. Det riktigt infernaliska i denna oförmåga är att den har fått fortgå i tider då det har funnits en enorm efterfrågan på arbetskraft inom de flesta branscher.
Ska AF kunna motivera något av sin existens i framtiden krävs koncentration och begränsning. Det innebär att i sin tur att ett annat, mer begränsat uppdrag måste formuleras. Inför valet 2018 enades Allianspartierna om just ett sådant uppdrag som nu borde kunna förverkligas genom Januariöverenskommelsen. Det handlar om att av en jättemyndighet skapa en mindre, men en som till skillnad från dagens faktiskt klarar sitt viktiga uppdrag. Alliansens förslag var att inskränka AF:s verksamhet till bedömning av de arbetssökandes behov samt hantera krav och rättigheter som ska ställas på den som ska stå till arbetsmarknadens förfogande. Men också att ”följa upp och utvärdera de fristående aktörerna och samt att betala ut ersättningen efter resultat”.
En nog så viktig uppgift.
