S och M måste våga visa tåga

Ledare Artikeln publicerades
Rallare på bygget av Riksgränsbanan pågick kring förra sekelskiftet. Här pågår rälsläggning mellan Tornehamn och Vassijaure. Stambanorna i södra Sverige är ännu äldre. Allt fler politiker börjar nu svaja över kostnaderna för de planerade nya höghastighetsbanorna, som ju i högsta grad påverkar Borås och Sjuhärad. Moderaterna och Socialdemokraterna måste våga visa att de är framtidspartier också, och inte bara förvaltare.
Foto:PRESSENS BILD
Rallare på bygget av Riksgränsbanan pågick kring förra sekelskiftet. Här pågår rälsläggning mellan Tornehamn och Vassijaure. Stambanorna i södra Sverige är ännu äldre. Allt fler politiker börjar nu svaja över kostnaderna för de planerade nya höghastighetsbanorna, som ju i högsta grad påverkar Borås och Sjuhärad. Moderaterna och Socialdemokraterna måste våga visa att de är framtidspartier också, och inte bara förvaltare.

Det drar ut så pass mycket på tiden att hitta ett vettigt sätt att dra höghastighetsjärnvägen förbi Borås att risken är stor att Sverigeförhandlingen väljer att föreslå regeringen att börja bygga banan genom Småland i stället. Men detta är ändå Borås och Sjuhärads minsta problem just nu.

I tisdags möttes Borås Stad och Sverigeförhandlingen i Stockholm och samtalstonen uppges vara god. Lite talar dock fortsatt för att statens förhandlare ska ändra sig och acceptera kommunens önskan om en station i tunnel under centrum.

Men skarpa förhandlingar dröjer – förstås – eftersom Trafikverket först måste kunna redovisa acceptabla alternativ till spårdragning i detalj och priskalkyler.

Eftersom förhandlingarna med övriga kommuner, hittills, varit så mycket problemfriare finns alltså en uppenbar risk att sträckan Jönköping-Göteborg börjar byggas först efter Jönköping-Malmö trots att logiken egentligen talar för det motsatta.

Men i denna stund känns den frågan ändå högst sekundär. Många krafter vill döda hela idén.

Att sex centerpartistiska landstings- och kommunpolitiker i Västmanland, Örebro och Stockholm – i en debattartikel i SvD i onsdags – föreslår att regeringen ”borde backa och dra i nödbromsen för höghastighetstågen” är kanske inte så förvånande. De vill ha pengarna till regiontrafiken i Mälardalen i stället.

Mer uppseendeväckande är att sex ledande kommunal- och regionpolitiker för Liberalerna i de tre storstäderna i en debattartikel i Dagens Industri på torsdagen säger ungefär detsamma: ”De 300 miljarder kronorna (...) kan användas betydligt smartare”, skriver man och landar i att ”det är bråttom att skrota planerna”.

Bland undertecknarna finns Västra Götalandsregionens högste sjukvårdspolitiker Jonas Andersson och Helene Odenjung, som förutom att hon är ledande politiker i Göteborgs stad också är vice ordförande i Liberalerna på riksplanet.

De är inte fel ute när de anser att regiontrafiken och inte höghastighetståg mellan storstäderna är viktigast att prioritera. Ledarsidan har tidigare skrivit om riskerna för att regiontågen trängs undan på de nya spåren. Deras resonemang är också snarlikt det som regeringens egen utredare av järnvägssystemet Gunnar Alexandersson skrev i sitt betänkande 16 december.

Men när de sex liberalerna (utöver upprustning av befintliga stambanor) i stället vill att staten begränsar sig och ”bara” nybygger Ostlänken Stockholm-Linköping och sträckan Göteborg-Borås via Landvetter är risken uppenbar att en död hand likväl läggs över idén om Götalandsbanan.

För även om pendling till/från Göteborg är prio 1 för Sjuhärad är spår österut till Jönköping också en central del av tanken om en utvidgad arbetsmarknadsregion. Sannolikheten för att stat, kommuner och näringsliv sluter upp enbart kring nämnda regionala tågsatsningar och putsningar på 150 år gamla stambanor torde vara begränsad. Genast skulle framtidsinvesteringarna ställas mot annat mera akut behjärtansvärt, genast skulle regionalpolitik riskera att riva sönder varje ambition.

Men den politiska ambivalensen finns även i regeringen. Det blev påtagligt när ansvarigt statsråd Anna Johansson (S) och Åsa Romson (MP) i förrgår lät publicera en text på regeringens hemsida som bäst beskrivs som ett veritabelt trapetsnummer i att säga mycket men ändå ingenting. Under rubriken ”Sverige behöver nya stambanor” förklarade man beslutet förra veckan att låta Trafikverket fram till maj snabbutreda alternativet att i stället upprusta befintliga banor.

MP vill ha de nya banorna, S tvekar.

Nu förutsätter vi att Sverigeförhandlarna driver fram en rimligare kostnadskalkyl än den som ligger på bordet. Säg att den pekar mot 250 miljarder, som i huvudsak skulle lånas upp. Kommunerna ”betalar” med löften om, säg, 150 000 nya bostäder.

Men de som vacklar i dag lär inte göra det mindre efter den beställda snabbutredningen. Höghastighetsjärnvägen måste också få handla om t r o, om v i l j a, om v i s i o n.

Nej, ingen kan säkert säga vilka transportsätt som tekniken möjliggör om 20-30 år. Men politiken måste ibland ta risker, risker som i detta fall ändå är små jämfört med de som våra förfäder gjorde när de belånade sig upp över öronen för de järnvägar tågen fortfarande rullar på.

Moderaternas och Socialdemokraternas ställningstagande är avgörande för om tåget ska gå nu, eller inte. De samhällsbärande partierna måste även våga vara framtidsbyggare. Det går att kombinera riksintresset med regionernas om bara viljan och tron finns.