S och M borde klara av att tala klarspråk om sin samsyn om migrationen
På fredagsmorgonen presenterade Socialdemokraterna sin migrationspolitik inför valet. Under rubriken ”En trygg migrationspolitik för en ny tid” sparkar partiet in en öppen dörr när det slås fast att den nya och mer restriktiva asyllagstiftning som införts ska ligga fast. De i riksdagen som idag vill ha en återgång till en mer öppen och generös syn på flyktingmottagande och asyl utgör en minoritet.
På samma sätt är det förutsägbart att hävda, att det är Sverigedemokraternas väljare som Socialdemokraterna är ute efter. Men om fler LO-medlemmar föredrar SD framför fackets politiska gren säger det sig själv att partiet anpassar såväl retoriken som politiken för att ta tillbaka åtminstone några av dem som gått förlorade.
Även Moderaterna agerar på detta vis. Många M-väljare föredrar numera det främlingsfientliga partiet framför det ömsom liberala, ömsom konservativa.
I det läget spelar det mindre roll att både S och M pliktskyldigast hänvisar till att det är ”verkligheten” som kräver en stram migrationspolitik. Precis som statsvetaren och krönikören på BT:s ledarsida, Andreas Johansson Heinö, säger till TT under fredagen så är det i ljuset av att invandringsfrågan står högt på väljarnas agenda uppenbart varför de båda statsbärande partierna agerar som de gör.
Detta utesluter dock inte att det finns omfattande problem ute i kommunerna som på flera sätt kan härledas till migrationen. Om detta råder det varken tvivel eller skilda meningar.
För Socialdemokraternas del utgör hösten 2015 början till dagens vägval. När Stefan Löfven under en flyktingmanifestation sa att ”hans Europa bygger inga murar” var få som anade att Sverige några månader senare skulle införa gräns- och ID-kontroller för att hindra flyktingar från att komma in i Sverige.
I dag talar Löfven med större trovärdighet. Det gör också Moderaternas Ulf Kristersson, som knappast kan invända mot följande sammanfattning hämtad ur Socialdemokraternas program:
”Mottagandet av asylsökande ska ske i mer ordnad form framöver. De som har rätt till skydd och därmed får stanna behöver lära sig svenska, utbilda sig och arbetet och försörja sig, och det ska gå snabbare än i dag. Återvändandet för de som får avslag måste öka”.
Någon däremot?
Dagens svenska migrationspolitik är inte huggen i sten, utan i allt väsentligt interimistisk. Sverige behöver en bred och hållbar överenskommelse i väntan på det som är allt annat avgörande, att EU kommer överens om en gemensam flyktingpolitik.
