Röda på marsch i olika takt

I Sölvesborg tog Håkan Juholt till sin utslitna storslägga och häcklade regeringen. Talade om att i Reinfeldts Sverige följer fattigdom med cancer och att där får alla barn inte varm mat på kvällen och att dess tid (regeringens) snart är ute

Ledare

I Sundbyberg använde ekonomisk-politiske talespersonen Magdalena Andersson istället tiden till att förklara hur S vill stärka närings- och innovationspolitiken.

Det finns många invändningarmot den socialdemokratiska näringspolitiken. Det mesta är inte heller känt. Men valet av tyngdpunkt och perspektiv säger något om skillnaden i det parti som Juholt stod i spetsen för och det Löfven och hans lag leder.

Där Juholt dundrade på och kritiserade med högljudd retorik, försökte Löfven och Andersson denna första maj att förklara för väljarna vad S vill.

Vän av ordninghade förstås gärna sett mer av detaljer. Eller velat ha svar på frågan hur genomtänkt det är att låta det som heter ”jobbsatsning” finansieras av att det blir dyrare att anställa ungdomar när den sänkta arbetsgivaravgiften ska tas bort.

Men samtidigt ska man komma ihåg att första maj är mer av plakatens än detaljernas dag. Snart nog, det vill säga i dag, är tanken att Socialdemokraterna ska presentera ett mer preciserat budgetalternativ.

Det har den rödgröna kolleganVänsterpartiet till viss del redan gjort. Och i sitt förstamaj tal valde Jonas Sjöstedt att upprepa en nyhet därifrån: fyra utpekade storbanker ska betala en särskild bolagsskatt.

Banker må i dessa tider vara populära att slå på. Men förslaget visar på ett märklig förhållningssätt till hur man behandlar företag i samma bransch.

Är detta enskattepolitik som Löfven ställer upp på? Och vilken bransch blir i så fall nästa där företag ska ha olika skattesatser?

Första maj är inte dagen då man kan förvänta sig svar på sådana frågor. Då tågar Vänstern och Socialdemokraterna under olika röda fanor.

Men frågan ärom de kommer att gå mer eller mindre i takt med varandra ju närmare valet 2014 de kommer.

Svaret är av avgörande betydelse för vilken hållbarhet det finns i Löfvens tal om vikten av en stärkt närings- och företagspolitik.

Ledarredaktionen