Nyhetstips: 033-700 07 77 nyhetschefen@bt.se
Kontakt: 033-700 07 00 kundtjanst@bt.se
fredag 25 maj 2012
Nyhetstips: 033-700 07 77 nyhetschefen@bt.se
Kontakt: 033-700 07 00 kundtjanst@bt.se
fredag 25 maj 2012
Ledare 2009-09-29 | Uppdaterad 2009-09-30
Om någon för 20 år sedan hävdat att de baltiska staterna inom en snar framtid skulle komma att samarbeta militärt inom ramen för det europeiska projektet hade han knappast blivit tagen på allvar.
Kustkorvetter och patrullbåtar på uppdrag. De omfattande neddragningarna av marinengör det angeläget med samarbete inom övervakningen.
Sedan dess har dock Europa genomgått en politisk förändring som man kan vara tacksam över att ha fått uppleva. Två decennier efter Berlinmurens fall talas det om ett militärt-civilt samarbete runt Östersjön. När försvarsminister Sten Tolgfors hälsade sina EU-kolleger välkomna till Göteborg sände han nämligen med ett förslag om förstärkt samarbete runt vårt nordiska innanhav.
Tolgfors vill få till stånd ett gemensamt havsövervakningssystem. Det ska inte byggas nya bevakningsanordningar utan tanken är att EU-länderna runt Östersjön delar med sig av den information de fångar upp. Tidigare kunde den svenska sjöövervakningen bara se vilka fartyg som rörde sig på den svenska sidan, men sedan ett svenskt-finskt samarbete inleddes går det att från marinbasen Muskö bevaka även finskt sjöterritorium (SvD 28/9).
En liknande ordning för samtliga EU-stater runt Östersjön – som Tolgfors föreslår – skulle underlätta både militärt och civilt. Säkerheten skulle stärkas och bevakningen av tjuvfiske och dumpning av miljöfarligt avfall förbättras.
Vi lever dessbättre i en tid när alltfler onödiga strukturer och barriärer monteras ned, inte bara stater emellan utan även mellan myndigheter. Det nya Östersjösamarbetet är ett exempel på detta då det är tänkt att användas både till militära och civila ändamål.
Ett annat tecken på det nya Europa, som togs upp på det informella mötet, är EU:s snabbinsatsstyrka som inkluderar militär personal från de baltiska, forna Sovjetrepublikerna. Det har framförts mycket kritik från oppositionen mot att Sverige ledde den nordiska insatsstyrkan våren 2008 (Nordic Battle Group). 1,2 miljarder kronor kostade det försvarsmakten att leda styrkan, inklusive 2.350 svenska soldater, som aldrig nyttjades i skarpt läge. Tveksamheten inför att leda styrkan igen 2011 är stor på vissa håll.
Vid första anblick kan det vara svårt att se fördelarna från svensk horisont, men det handlar också om en solidaritetshandling gentemot övriga EU. Dessutom gav halvåret 2008 militären nyttiga erfarenheter och en chans att arbeta in nya samarbetsformer.
Problemet ligger på det politiska planet. När samtliga EU-länder först ska enas om finansiering till snabbinsatsstyrkan, tar det lång tid innan den kan rycka ut, om insatserna ens blir av. Det politiska beslutsfattandet måste bli vassare. Det handlar om att förenkla beslutsgången, inte om EU ska bidra till att säkra fred och säkerhet i andra delar av världen.
Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!
Victoria Ramalho
victoria.ramalho@bt.se
Telefon: 033-700 07 86
© Borås Tidning. Allt material på bt.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
