Riskera inte väljarnas respekt
Av de länder som inte har röstplikt är det bara Malta och Danmark som har en befolkning som i ännu högre grad ställer upp för demokratin.
Att inte riskera respekten för institutionen att gå och rösta vart fjärde år borde vara skäl nog för Stefan Löfven att återvända på måndag från julfirandet, snön och kylan vid fritidshuset utanför Örnsköldsvik och förklara att han inte ämnar utlysa extra val.
Värdet av ett imponerande högt valdeltagande kan knappast överskattas. Det ska också läsas som inte bara ett mandat till samtliga 349 ledamöter att vara vuxna att sköta landet, utan också som en förväntan, ett krav.
Ett extra val, utlyst bara för att politiken och inte landet i sig befinner sig i en snart sagt pinsam låsning, är inte värdigt och skulle skapa känslan inför valet 2018 att det inte är så noga om jag anstränger mig eller inte; kommer politikerna inte överens blir det nog val snart igen.
Man kan fundera länge på hur det egentligen gick till när Stefan Löfven och Socialdemokraternas verkställande utskott 3 december valde att meddela att extra val skulle utlysas 29 december, den tidigaste tidpunkt grundlagen medger detta.
Vem gav honom rådet? Fanns någon opposition inom VU?
Ännu i dag känns förklaringar som stolthet, frustration och uppgivenhet som de mest sannolika. Ingen bra cocktail för stora beslut.
Redan när Löfvens vapendragare och gamle vän, LO-basen Karl-Petter Thorwaldsson, 16 december sa till Dagens Nyheter att ett inställt extra val ”vore det allra bästa” väcktes frågorna om Löfven inte redan ångrat sig.
En vecka tidigare, 9 december, framträdde Alliansens partiledare på DN Debatt med en text som också tolkats som en öppning för samtal:
”Vi är därför beredda att göra upp över blockgränsen före valet om spelregler som möjliggör för minoritetsregeringar att fungera. Om Stefan Löfven menar allvar med sin utsträckta hand bör han kunna ge samma besked”, skrev de.
Uppenbarligen förs nu dessa samtal, i tysthet, enligt medieuppgifter på måndagen.
Medan Stefan Löfven griljerar skinkan har han bett finansminister Magdalena Andersson sköta diskussionerna. Alliansen har skickat sina gruppledare, förutom Kristdemokraterna som uppges företrädas av vice gruppledaren Jakob Forssmed.
Det är BT obekant om samtalen enbart handlar om att Alliansen ska bekräfta beskedet i höstas om att de inte ämnar lägga någon ytterligare gemensam budget under mandatperioden, eller om man också tänker enas om en praxis att alltid släppa fram det största blockets statsministerkandidat och budget.
En sådan åtgärd kan förstås te sig smakfull och enkel. Men som statsvetaren Jonas Hinnfors konstaterar skulle en sådan praxis bära prägeln av en grundlagsändring vars konsekvenser borde utredas noggrant.
Till baksidorna hör förstås att Sverigedemokraterna skulle få vatten på sin offer-kvarn. Övriga partier tar till vilka knep som helst för att förhindra att 800 000 röster får göra sig hörda.
De senaste dagarnas opinionsmätningar tyder på att ett extra val inte ändrar maktbalansen i riksdagen. De förhandlingar som skulle tvingas fram efter 22 mars kan lika gärna och hellre föras nu, har BT:s ledarsida skrivit tidigare.
Alliansen bör inte nu söka makten utan dra sig tillbaka för att komma tillbaka 2018 med en bättre politik än den som faktiskt förlorade valet i september. Vettigast nu vore en politisk uppgörelse om några för landet centrala frågor och att Alliansen inte lägger fler gemensamma budgetar före 2018. Om Stefan Löfven av hänsyn till Miljö- och Vänsterpartiet inte orkar med en politisk uppgörelse är ett handslag om att största block får styra ändå så mycket bättre än ett extra val i mars.
