tisdag 09 februari 2010
tisdag 09 februari 2010
Ledare 2009-10-14 | Uppdaterad 2009-10-14
Replik. Det är alltid intressant att läsa borgerliga kvinnors försvar av manssamhället.
I sin ledare (10 okt) medger emellertid Katarina Larsson att även hon ibland känner missmod inför den skeva fördelningen män/kvinnor på ledande positioner i Sverige. Att kvotera in fler kvinnor eller att förändra föräldraförsäkringen ses dock inte som önskvärda lösningar på problemet, i stället förväntas lösningen ske av sig själv, tids nog. Med den strategin får Sveriges kvinnor vänta länge på jämställdhet.
För oss i Vänsterpartiet har kvotering aldrig varit ett mål i sig. Däremot är det en nödvändig strategi för att uppnå en jämnare fördelning mellan män och kvinnor i maktpositioner. Det kan aldrig vara acceptabelt att i en demokrati undanhålla halva befolkningen möjligheten till makt och inflytande.
Att vi idag ser en orimlig överrepresentation av män i ledande positioner har inte sin förklaring i att det saknas dugliga, kompetenta kvinnor. Flickor i Sverige har i genomsnitt bättre betyg än pojkar och fler kvinnor än män studerar vidare efter gymnasiet. Förklaringen ligger i stället i en sorts omvänd könskvotering: män väljer män, inte i första hand för deras kompetens, utan för att de är män.
Förklaringen till varför män i ledande positioner ser till att välja in andra män som kolleger, i stället för kvinnor, är givetvis mångfasetterad. En förklaring är synen på män, kvinnor och familj. Än idag ses kvinnan som den bäst lämpade att ta hand om barn (enligt forskning från Stockholms universitet), dock finns det inget som stöder att kvinnor per automatik skulle vara bättre lämpade än män för att ta hand om barn, laga mat, tvätta eller städa.
Ett sätt att ändra denna märkliga uppfattning, och se till att barn får rätt till båda sina föräldrar, är att individualisera föräldraförsäkringen. Barn är inte kvinnans ansvar och mannens hobby – barn är båda föräldrarnas ansvar. Idag tar kvinnor ut 80 procent av föräldraledigheten, det påverkar givetvis kvinnors situation på arbetsmarknaden i stort.
Vi har en lång väg kvar att gå innan Sverige är jämställt inte bara i teorin, utan även i praktiken. Könskvotering är ett redskap för att uppnå demokrati och rättvisa, men inget mål i sig. Individualiserad föräldraförsäkring är ett viktigt krav dels för alla kvinnor på arbetsmarknaden, men framför allt för alla barn som garanteras rätten till båda sina föräldrar. Att tro att jämställdheten ”löser sig tids nog” är naivt.
Kvinnor har rätt till lika mycket makt och inflytande som män. Vi har inte lust att vänta i hundra år, vi har lust att vara med och dela makten nu!
Ida Legnemark (V)
Svar: Att jag säger nej till individualiserad föräldraförsäkring kan man förstås se som ett försvar av manssamhället, själv ser jag det mer som ett försvar för individen och för familjens rätt att själva bestämma.
Till att börja med kan man konstatera att föräldraförsäkringen redan nu är uppdelad. Vid gemensam vårdnad har varje förälder rätt till 240 dagar var med föräldrapenning. Sedan kan man, förutom 60 dagar var, välja att överlåta dagar åt den andra föräldern.
Man kan ha olika syn på vad det beror på att så många gör det valet och att uttaget fördelar sig olika mellan män och kvinnor. Men mig bär det emot att peka finger åt den familj som efter eget huvud bestämmer till exempel att mamman är hemma första året och pappan de resterande dagarna. Att göra en politisk överprövning av det valet och förklara det för icke önskvärt är för mig ett rätt grovt ingrepp i vad som rimligen bör ingå i vad en familj kan besluta om på egen hand.
Det är möjligt att det är en naiv inställning, men jag vidhåller att familjerna klarar sig utan statliga 16-månadersplaner för hur de bäst ska ta hand om sina barn.
Katarina Larsson
katarina.larsson@bt.se
Telefon: 033-700 07 22
© Borås Tidning. Allt material på bt.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
