Reinfeldt-hatet är bara ohederligt

Att Sveriges befolkning blir allt äldre är ingen nyhet. Bara i Västra Götaland förväntas antalet invånare som är 80 år eller äldre öka med 60 procent fram till 2035. Detta är kanske ett av de yttersta stresstester för välfärden i takt med att den så kallade försörjningskvoten ökar. Försörjningskvoten innebär hur många personer i åldrarna 0-19 år, respektive 65+ som det går går på 100 personer i den övriga och arbetsföra åldersgruppen – alltså de mellan 20 och 65 år. Fram till 2030 beräknas denna försörjningskvot öka från 75 till 80 personer per 100, bara i Borås.

Att i det läget reflektera kring hur denna grupp kan bli mindre, där en naturlig lösning är att fler måste jobba längre, är helt helt på sin plats. Ändå har rapporten mött stark kritik. Men frågan är om det är slutsatserna eller rapportförfattaren som är den egentliga orsaken till det.

På ledarplats i Expressen skriver Ann-Charlotte Marteus att rapporten mest kan liknas vid “självgod inspirationsföreläsning”. Marteus slår fast att detta visserligen är en skrift om arbetsamhet, men skriven av en latmask. Texten är mer en sågning av rapportens bristande kvalité än dess slutsatser, där Reinfeldt behändigt hamnar i skottgluggen som “latmasken” som skrivit den.

På Facebook skriver Sven-Otto Littorin, före detta arbetsmarknadsminister i en av Reinfeldts regeringar om rapporten. Inte heller här är omdömet nådigt, och kritiken verkar cirkulera mer kring Reinfeldt än analysen. Littorin menar, med reservationen att han faktiskt inte läst rapporten, att den är “att börja i fel ände, och att ha kommit fram till otillräckliga slutsatser”. Att man ska jobba till 75 år och att invandring kan vara något nödvändigt och bra för denna utveckling, som är den primära och sekundära slutsatsen menar Littorin är “allmänna slängar” och att posera med “goda värderingar”.

Gott så. Alla behöver inte hålla med om konklusionerna. Men tyvärr verkar just dessa analyser handla mer om att kritisera rapportförfattaren än att bemöta i sak.

Rapporten har vinklats till att handla om att Reinfeldt skulle ha en dold agenda där han förespråkar fri invandring, vilket är helt bisarrt. Främst handlar rapporten om att vi måste jobba längre – inte om migration. Men allt sedan “Öppna era hjärtan”-talet och har det mesta Reinfeldt sagt kommit att vridas till att han skulle förorda en orealistiskt generös migrationspolitik.

Man måste kunna föra en diskussion om invandring som rymmer fler nyanser än den enkelspåriga debatt som råder i dag där asylstopp och hårda krav är normen. Att sådana nyanser i en rapport som inte ens handlar om migration får så många att se rött säger något om ett samtal som slagit knut på sig självt.

Men det mest beklagliga är inte att minsta lilla passus som kan tolkas som invandringspositiv slentrianmässigt förkastas som naiv, och att den invandringsdebatt som hela det politiska klimatet är så besjälade av därmed förlorar både perspektiv, rim och reson. Det som är mest beklämmande är det karaktärsmord som Reinfeldt får utstå som följd av en rapport där han säger det han sagt i flera år och många andra experter med honom – vi måste jobba längre.

Som följd av detta reduceras Reinfeldt, fortfarande den mest populära svenska statsministern genom tiderna, till en “posör” och “latmask” vars rapport kallas ett “sämre specialarbete i gymnasiet” av LO-ekonomen Torbjörn Hållö.

Hur en person som var statsminister i åtta år, och ledde Sverige genom en av de djupaste finanskriserna kan kallas lat och hur det faktum att han uttrycker en impopulär åsikt om att alla ska jobba ett decennium längre gör honom till en “posör för goda värderingar”, förblir dock oklart.

Men en sak är säker, Fredrik Reinfeldt får uppenbarligen många att se rött. Och de omdömen som nu fälls om honom är allt annat än hederliga.