Rätten att bli berättad

Ledare
Thom Lundberg i Carolikyrkan i Borås. En plats som har en speciell betydelse i hans roman ”För vad sorg och smärta” som fick BT:s debutantpris i torsdags. En viktig roman om en tidigare oskriven del av svensk historia, menar BT:s chefredaktör Stefan Eklund.
Foto:
Foto:

Artikeln publicerades 12 februari 2017.

Med berättelser skapar ett samhälle sin historia. Men får alla plats i de berättelserna? Nej, tänkte Thom Lundberg, och skrev en roman om sitt folk, resandefolket, och deras marginalisering under byggandet av det svenska folkhemmet.

Romanen, ”För vad sorg och smärta”, belönades med Borås Tidnings Debutantpris i torsdags. Det är en stark episk berättelse om en resandefamilj i Halland under 50-talet. I centrum står två bröder, Olof och Valentin, och deras försök att finna ett fungerande liv i ett land som inte vill veta av dem, inte vill se dem.

Thom Lundberg återkommer flera gånger i romanen till berättelsernas betydelse, han skriver: ”Det förflutna är bara historier vi berättar för oss själva; att leva i nuet är att återberätta det förflutna.”

En händelse som ser ut som en tanke är att Författarcentrum Väst nyligen gav ut antologin ”Den ohörda historien – romska och resandeberättelser”. I den medverkar romer och resande, både etablerade skribenter och amatörer, och delar med sig av sina livsberättelser. Ambitionen är att kasta ljus över en alltför okänd del av den svenska historien. Vittnesmålen om det förakt som romer och resande utsätts för skildras självutlämnande och skakande.

Men flera skribenter, till exempel Bennie Åkerfeldt, problematiserar också den egna gruppens låsta strukturer och skriver om en ”oförsonlig kultur” där mod och vilja att förändra saknas.

Samma perspektiv finns också i Thom Lundbergs roman. Den textens styrka är att den skildrar resandefolkets historia utan skönmålningar eller sentimentalitet. Thom Lundbergs berättelse handlar om utanförskap och rasism, men också om resandefolkets starka traditioner, alltför starka för att kunna fasas in i det moderna Sverige som växer fram efter andra världskriget.

Ett exempel på det gav Thom Lundberg själv under debutantprisgalan i torsdags. Hans föräldrar var länge tveksamma inför hans bokprojekt, men gav med sig till slut (”Kan du inte skriva om samer istället?” var hans mammas första kommentar…). Men hade de sagt nej, så hade inte Thom Lundberg givit ut boken. Så stor respekt har den yngre generationen inför den äldre hos resandefolket.

Det är en välsignelse att den gavs ut. ”För vad sorg och smärta” är en fullödig roman, en klassisk berättelse, våldsam och vemodig, om kärlek och hat, hämnd och förlåtelse. Den är skriven på en svenska med insprängd romani, vilket ger läsningen en speciell karaktär – man får som icke-rom faktiskt lära sig delar av ett nytt språk.

Krocken mellan ett samhälles krav på förändring och en utsatt grupps ovilja att böja sig för det kravet skildrar Thom Lundberg med stor känsla för en sådan situations komplexitet. Det här är långt ifrån en svart-vit skildring, färg- och tonskalan är mångskiftande och djupt berörande. Det är viktig litteratur i en samtid som i frågor som rör olika kulturers rätt att existera sida vid sida med det etablerade samhället oftast söker de onyanserade och enkla svaren.

Med den goda skönlitteraturen är aldrig enkel. Och med den har Thom Lundberg skapat en förståelse och en historieskrivning som länge har varit saknad.